― 109 ―
»Ursäkta, sir…»
Mr Creakle viskade: »Nå, vad är det?» och fäste sina ögon på mig, som om han velat bränna upp mig med dem.
»Ursäkta, sir», stammade jag, »skulle jag få lov — Jag är mycket ledsen över vad jag gjort, sir — att taga av mig den här skriften innan gossarna komma tillbaka…»
Om det var mr Creakles allvar, eller om han bara gjorde det för att skrämma mig, vet jag icke, men han for upp från sin stol med en sådan häftighet, att jag huvudstupa retirerade, utan att avvakta eskorten av mannen med träbenet, och icke stannade förr än jag hade nått mitt sovrum, där jag, då jag märkte att jag icke blev förföljd, gick till sängs, då tiden därtill kom, och låg och skälvde ett par timmar.
Den följande morgonen kom mr Sharp tillbaka. Mr Sharp var överlärare och mr Mells förman. Mr Mell åt med gossarna, men mr Sharp åt vid mr Creakles bord. Han tycktes mig vara en herre med klent och sjukligt utseende, med en ansenlig portion näsa och ett sätt att bära huvudet litet på sned, som om det varit honom en smula för tungt. Hans hår var mycket glänsande och lockigt, men den första gossen, som kom tillbaka, berätlade mig, att det var en peruk (köpt i andra hand, sade han) och att mr Sharp varje lördagseftermiddag gick ut för att få den bränd.
Det var ingen annan än Tommy Traddles som berättade mig detta. Han var den förste gossen som kom tillbaka, och han presenterade sig för mig genom att säga att jag skulle finna hans namn på högra sidan av porten strax ovanför den översta regeln, och då jag nu sade: »Traddles?» svarade han: »Just densamme», och bad mig därefter om fullständig upplysning rörande mig själv och min familj.
Det var en lycka för mig att Traddles var den förste som kom tillbaka. Han fann så mycket nöje i mitt plakat, att han besparade mig förlägenheten av vare sig dess uppvisande eller fördöljande, i det han för var och