― 114 ―
— över den, eftersom hans eget röda hår mycket tydligt tittade fram baktill.
Jag hörde, att en gosse, som var son till en kolhandlare, bevistade skolan för att på detta sätt utgöra ett slags balans mot kolräkningen och i anledning därav kallades ”Kvittning” eller ”Byte. Jag hörde att drickat, som bestods till maten, var en stöld av föräldrarna, och puddingen ett bedrägeri. Jag hörde, att miss Creakle av hela skolan ansågs vara förälskad i Steerforth, och jag vet att jag, medan jag satt där i mörkret och tänkte på hans vackra röst, vackra ansikte, lediga sätt och lockiga hår, fann detta vara ganska sannolikt. Jag hörde, att mr Mell icke just var någon dålig karl, men utan ett öre, och att det var alldeles säkert, att hans mor, gamla mrs Mell, var lika fattig som Job. Jag tänkte därvid på min frukost och det som hade låtit som »Min Charley!» men jag kan till min glädje påminna mig, att jag aldrig yttrade ett enda ord därom.
Lyssnandet till allt detta och åtskilligt mera räckte en stund efter festmåltidens slut. De flesta gästerna hade gått till vila så snart ätandet och drickandet hade upphört, och vi, som hade blivit sittande halvt avklädda för att viska och höra på, begåvo oss även slutligen i säng.
»God natt, unga Copperfield», sade Steerforth. »Jag ska' ta dig under min vård.»
»Ni är alltför god», svarade jag tacksamt. »Jag är er mycket förbunden.»
»Har du inte någon syster?» frågade Steerforth med en gäspning.
»Nej», svarade jag.
»Det är skada», sade Steerforth, »om du hade haft en, skulle jag ha föreställt mig henne som en vacker, blyg liten blåögd flicka. Jag skulle gärna ha gjort hennes bekantskap. God natt, unga Copperfield.»
»God natt, sir», svarade jag.
Jag tänkte mycket på honom sedan jag hade lagt mig och jag kommer ihåg att jag satte mig upp i min säng för att betrakta honom där han låg i månskenet, med
