Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/119

Den här sidan har korrekturlästs

― 115 ―

det vackra ansiktet uppåtvänt och med huvudet med ledigt behag vilande mot armen. Han var i mina ögon en mycket överlägsen person, och detta var naturligtvis anledningen varför jag tänkte så mycket på honom. Ingen beslöjad framtid kastade en matt strimma på honom i månljuset. Det fanns intet dunkelt avtryck av hans fjät i den trädgård, uti vilken jag hela natten drömde att jag vandrade omkring.