— 238 —
den under armen och började vandra omkring för att taga de olika klädstånden i närmare skärskådande.
Det tycktes onekligen vara en lämplig plats för försäljning av jackor, ty klädmäklare funnos här i massa och stodo vanligen i dörrarna till sina butiker, på utkik efter kunder. Men som de flesta av dem hade en eller ett par officersrockar med epåletter och alltsammans hängande bland sina andra effekter, blev jag skrämd av varornas dyrbara beskaffenhet och vandrade länge omkring, innan jag bjöd ut vad jag hade att sälja.
Denna min blygsamhet ledde min uppmärksamhet på de butiker där matroskläder voro till salu samt på sådana salubodar som mr Dollobys, hellre än på de större etablissemangen. Slutligen träffade jag på en, som tycktes mig se lovande ut, i hörnet av en smutsig gränd, vilken slutade med en inhägnad, där en mängd brännässlor frodades och på vars staket några begagnade sjömanskläder, som tycktes ha översvämmat boden, fladdrade bland några hängmattor, rostiga gevär, oljskinnshattar samt åtskilliga tråg fulla med så många rostiga nycklar av så många olika storlekar, att de tycktes vara tillräckligt omväxlande för att kunna öppna alla portar och dörrar i världen.
I denna bod, som var liten och låg och snarare förmörkades än upplystes av ett litet fönster, som var överhängt med kläder, och dit man gick ned utför ett par trappsteg, trädde jag in med ett klappande hjärta, som alldeles icke lättades, då en ful gubbe, på vilken nedre delen av ansiktet helt och hållet doldes av ett kort och tjockt, grått skägg, rusade ut ur en smutsig håla i bakgrunden och grep mig i håret. Denne gubbe var verkligen ohygglig att skåda, klädd som han var i en flottig flanellströja och stinkande förfärligt av rom. Hans säng, som var överhöljd av ett skrynkligt och trasigt lapptäcke, stod inne i den håla, varifrån han hade kommit ut och där ännu ett litet fönster fanns, som lämnade utsikt åt flera brännässlor och en halt åsna.
»Å, vad vill du?» väste denne gubbe med ett ilsket
