— 255 —
hon den där fredagsnatten gav livet åt den gosse som sitter här — och vad mera kunde hon väl önska?»
Mr Dick skakade i hemlighet på huvudet åt mig, som om han tänkte, att det icke var gott att bli klok på detta.
»Hon kunde inte ens få ett barn som en annan människa», fortfor min tant. »Var blev den här gossens syster, Betsey Trotwood, av? Hon kom aldrig fram. Säg mig aldrig det?»
Mr Dick såg helt förskräckt ut.
»Den där lilla karlen till doktor med huvudet på ena sidan», sade min tant, »Jellips, eller vad han hette, vad hade han där att göra? Det enda han kunde göra, var att han, stackare som han var, sade till mig: ’Det är en gosse’. En gosse! Ena dumma nöt äro de allesammans!»
Uppriktigheten i detta utrop förvånade mr Dick i högsta grad och, sanningen att säga, mig också.
»Och alldeles som om detta icke hade varit nog och hon icke hade stått det här barnets syster, Betsey Trotwood, i vägen», sade min tant, »går hon sedan och gifter om sig — går och gifter sig med en mördare — eller med en karl vars namn låter ditåt — och står den här gossen i vägen! Och den naturliga följden av allt detta, som envar utom ett barn hade kunnat förutse, är den, att han smyger sig bort och stryker landet omkring. Han liknar Kain, innan denne blev vuxen, så mycket som det är möjligt.»
Mr Dick såg skarpt på mig för att jämföra mig med denna personlighet.
»Och så ha vi den där kvinnan med det hedniska namnet», fortfor min tant, »den där Peggotty — gick inte hon också åstad och gifte sig! Alldeles som om hon inte hade sett nog av alla de olyckor som följa därav, går hon också åstad och gifter sig. Jag vill bara hoppas», sade min tant och skakade på huvudet, »att hennes man är en sådan där slagskämpe med eldraka, som det vimlar av i tidningarna, och piskar henne duktigt med en sådan.»
Jag kunde icke uthärda att höra min gamla sköterska bli så där nedsatt och gjord till föremål för en dylik
