— 284 —
ker, papper och dokumentskrin av bleck etc. Det vette utåt en trädgård, och ett kassaskåp var inmurat i väggen, så omedelbart över kaminfrisen, att jag, då jag satte mig ned, undrade huru sotarna kunde komma förbi det, då de sotade skorstenen.
»Nå, miss Trotwood»», sade mr Wickfield, ty jag märkte snart att det var han och att han var sakförare och hade uppsikt över en rik godsägares egendomar där i grevskapet, »vad är det för vind som för er hit? Jag vill hoppas att det inte är någon dålig vind.»
»Nej», svarade miss Trotwood, »det är inte någon process som för mig hit.»
»Det var rätt», sade mr Wickfield, »ni borde hellre komma för vad som helst annat.»
Hans hår var alldeles vitt, ehuru hans ögonbryn ännu voro svarta. Han hade ett mycket behagligt ansikte, och jag tyckte att han var en vacker karl. Hans hy hade en viss rikedom i färgen, vilken Peggotty hade lärt mig att härleda från portvin, och jag tyckte mig även finna den i hans röst samt hänförde hans tilltagande fetma till samma orsak. Han var mycket fint klädd, i blå frack, randig väst och nankinsbyxor, och hans fina med krås prydda skjorta och hans kammardukshalsduk sågo ovanligt mjuka och vita ut och erinrade, efter vad jag påminner mig, min kringflackande inbillning om dunen på svanens bröst.
Det här är min brorson», sade min tant.
»Jag visste inte att ni hade någon sådan, miss Trotwood», sade mr Wickfield.
»Det vill säga, min brorsons son», anmärkte min tant.
»Jag visste sannerligen inte att ni hade någon sådan heller», sade mr Wickfield.
»Jag har adopterat honom», sade min tant och vinkade med handen, som om hon velat säga, att det kvittade henne lika om han visste det eller icke, »och jag har fört honom hit för att sätta honom i en skola, där han kan få en ordentlig undervisning och på samma gång bli väl behandlad. Men säg mig nu, var det finns en sådan skola, vad den heter och allt annat som rör den.»
