— 299 —
det av ert sätt att gå tillväga med mig tycks som om han ändrat tanke, så har jag ingenting annat att säga, än att ju förr jag kommer i väg, ju bättre. Därför tyckte jag att jag borde gå tillbaka och säga er, att ju förr jag kommer härifrån, ju bättre. När man ändå ska kasta sig i vattnet, tjänar det inte något till att stå och söla på stranden.»
»I fråga om er ska det bli så litet söl som möjligt, mr Maldon, det kan ni vara säker om», sade mr Wickfield.
»Jag tackar så mycket! Högligen förbunden!» sade den andre. »Jag vill inte se given häst i mun, vilket är opassande, men i annat fall tror jag nog att min kusin Annie lätt skulle kunna arrangera saken. Jag tror att Annie bara behövde säga till den gamle doktorn…»
»Ni menar att mrs Strong endast behövde säga till sin man — har jag förstått er riktigt?» sade mr Wickfield.
»Fullkomligt», genmälde den andre — »bara behövde säga, att hon önskade, att det eller det måtte bli så eller så, för att det också helt naturligt skulle bli så eller så.»
»Varför just helt naturligt, mr Maldon?» frågade mr Wickfield, som fortfor att äta, utan att låta störa sig.
»Jo, därför att Annie är en förtjusande ung flicka och den gamle doktorn — doktor Strong, ville jag säga — inte är en fullt så förtjusande ung gosse», sade mr Jack Maldon skrattande. »Jag hoppas att ingen måtte stöta sig på mina ord. Jag menar bara att en viss ersättning inte är mer än skäligt och billigt i ett sådant äktenskap.»
»Ersättning åt hustrun, menar ni?» frågade Wickfield allvarligt.
»Ja, åt hustrun, sir», svarade mr Jack Maldon skrattande, men då han såg att mr Wickfield fortsatte sin måltid på samma ostörda och orörliga sätt, utan att det fanns något hopp om att få honom att mildra allvaret i sitt ansikte, tillade han:
»Men som jag nu har sagt vad jag kom för att säga, vill jag rekommendera mig med ännu en ursäkt för min
