Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/313

Den här sidan har korrekturlästs

— 309 —

dem ofta vandra tillsammans i trädgården, där persikorna växte, och jag hade stundom tillfälle att närmare observera dem i arbetsrummet eller salen. Hon tycktes visa doktorn mycken omsorg och hålla mycket av honom, ehuru jag icke tror att hon hyste något livligt deltagande för den grekiska ordbok, av vilket verk doktorn alltid hade med sig i sin ficka eller i sin hattkulle några besvärliga fragment, vilka han vanligen tycktes förklara och utlägga för henne under promenaden.

Jag sammanträffade rätt ofta med mrs Strong, både därför att hon hade fattat tycke för mig den där förmiddagen då jag blev föreställd för doktorn och sedan ständigt var vänlig emot mig och intresserade sig för mig, och därför att hon tyckte mycket om Agnes och ganska ofta kom och hälsade på oss. Det förekom mig, som om ett besynnerligt, spänt förhållande rådde mellan henne och mr Wickfield (för vilken hon tycktes vara rädd), vilket ständigt fortfor. Då hon kom dit någon afton, avböjde hon alltid hans sällskap hem, och skyndade i stället bort med mig, och stundom, då vi sprungo glättigt över domkyrkogården och icke väntade att möta någon, kunde vi där möta mr Jack Maldon, som alltid blev mycket överraskad av att få se oss.

Mrs Strongs mamma var en dam, som roade mig mycket. Hennes namn var mrs Markleham, men våra gossar plägade kalla henne »den gamla soldaten», på grund av hennes strategiska talang och den skicklighet varmed hon förde stora skaror av släktingar mot doktorn. Hon var en liten vassögd kvinna, som, då hon var riktigt fin, plägade bära en permanent mössa, prydd med åtskilliga konstgjorda blommor och två konstgjorda fjärilar, vilka antogos skola fladdra över blommorna. Bland oss gossar rådde en vidskeplig föreställning om att denna mössa hade kommit från Frankrike och endast kunde härleda sig från denna händiga nations konstskicklighet, men allt vad jag med visshet vet om den är, att den alltid visade sig den afton då mrs Markleham visade sig, att den till vänskapliga samkväm bars omkring i en ostindisk korg, att fjärilarna hade förmå-