— 315 —
sin medspelare och ålade honom, såsom det första steget till hans invigande i spelets mysterier. att lämna henne alla de silverpengar han hade i sin ficka.
Spelet gick mycket muntert till och blev icke mindre muntert till följd av doktorns misstag, varav han begick en oräknelig mängd, trots fjärilarnas vaksamhet och till deras stora harm. Mrs Strong hade avböjt att deltaga i spelet, på grund av att hon icke mådde rätt väl, och Jack Maldon hade ursäktat sig med att han hade åtskilligt att packa. Men då han hade slutat därmed, kom han tillbaka, och de satte sig i soffan och talade med varandra. Allt emellanåt kom hon fram till vårt bord och såg i doktorns kort och sade honom hur han skulle spela. Hon var mycket blek, då hon lutade sig över honom, och det förekom mig som om hennes fingrar skälvde, då hon pekade ut korten, men doktorn var helt glad och lycklig över hennes uppmärksamhet och observerade det icke, ifall så verkligen var förhållandet.
Vid supén voro vi icke på långt när så glada. Alla tycktes känna, att en skilsmässa som denna var en obehaglig sak och att ju mera den närmade sig, desto obehagligare blev den. Mr Jack Maldon ansträngde sig för att vara mycket livlig och språksam, men det gick icke lika ledigt som vanligt och gjorde endast det onda värre, vilket icke heller, efter vad jag tyckte, förbättrades av den gamla soldaten, som oupphörligt berättade tilldragelser från Jack Maldons barndom.
Doktorn däremot, som, det är jag övertygad om, kände att han gjorde envar lycklig, var helt nöjd och belåten och hade ingen aning om att vi icke allesammans voro så glada och belåtna som möjligt.
»Annie, min söta vän», sade han, i det han såg på sin klocka, och fyllde sitt glas, »din kusin Jacks tid är nu redan förliden, och vi böra inte uppehålla honom, eftersom tid och ström, vilka båda i detta fall äro av vikt, inte vänta på någon. Mr Jack Maldon, ni har en lång resa och ett främmande land framför er, men det ha många haft, och det skola många få så länge världen står. De vindar, som ni drager ut för att fresta, ha fört
