Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/416

Den här sidan har korrekturlästs

— 412 —

tidigt på morgonen, och möttes åter först sent vid middagsbordet. Jag hade ingen aning om hur han hade tillbragt sin tid under mellantiden, med undantag av att jag visste, att han var mycket omtyckt av alla och hade mångfaldiga sätt att roa sig där en annan människa icke skulle ha funnit ett enda.

För min egen del bestod min sysselsättning under mina ensamma pilgrimsfärder uti att påminna mig vartenda fjät av den gamla landsvägen, medan jag följde den, och att besöka de gamla ställen, vid vilka jag aldrig kunde tröttna. Jag besökte dem, liksom mitt minne så ofta hade gjort, och dröjde vid dem, liksom mina forna tankar hade dröjt vid dem, medan jag var långt borta. I närheten av den grav under trädet, i vilken mina båda föräldrar vilade — på vilken jag hade tittat ut med så underliga känslor av medlidande, då den endast hade varit min fars, och vid vilken jag hade stått så olycklig och övergiven, då den öppnades för att mottaga min vackra mor och hennes lilla barn — den grav, som Peggottys trofasta omsorg allt sedan ständigt hade hållit så nätt och prydlig och förvandlat till en blomstersäng — i närheten av denna grav vandrade jag ofta i timtal. Den låg ett litet stycke från kyrkogårdsvägen i en lugn och stilla vrå, icke längre bort än att jag i förbigående kunde läsa namnen på stenen, då jag stannade vid ljudet av kyrkklockan, som, för varje gång den slog, föreföll mig lik en hädangångens röst. Mina betraktelser i dessa ögonblick stodo alltid i samband med vilken roll jag skulle komma att spela i världen och de utmärkta saker jag skulle komma att uträtta. Mina genljudande steg följde ingen annan melodi, utan höllo så fast vid denna, som om jag hade kommit hem för att bygga mina luftslott vid en levande moders sida.

Stora förändringar hade försiggått i mitt gamla hem. De ruggiga boen, för så länge sedan övergivna av kråkorna, voro nu försvunna, och träden hade blivit klippta och toppade, så att de icke vidare liknade sina forna jag. Trädgården stod full av ogräs, och luckorna voro tillskruvade för hälften av fönstren i byggningen. Denna