Sida:David Copperfield del I 1923.djvu/461

Den här sidan har korrekturlästs

— 457 —

längre envig kommo de tillbaka, och jag såg till min glädje både i mrs Crupps och min tants ansikte att saken var uppgjord.

»Är det här den förre hyresgästens möbler?» frågade min tant.

»Ja, det är det», svarade mrs Crupp.

»Vad har det blivit av honom?» frågade min tant.

Mrs Crupp anfölls av en besvärlig hosta, mitt under vilken hon med svårighet framstammade:

»Han sjuknade här och — uff! uff! uff! åh, Herre Gud! — och dog!»

»Aha! Och vad dog han av?» frågade min tant.

»Jo, han dog av dryckenskap», sade mrs Crupp i förtroende, »och av rök.»

»Av rök? Ni menar väl inte att kaminerna röka in?» sade min tant.

»Nej», svarade mrs Crupp. »Det var av rök ur pipor och cigarrer.»

»Nå ja, det är då i alla händelser inte smittosamt», anmärkte min tant, vänd till mig.

»Nej, det är då tämligen säkert», svarade jag.

Kort sagt, då min tant såg hur förtjust jag var i lägenheten, hyrde hon den på en månad, med rättighet för mig att få stanna där ett år till, då denna tid var utlupen. Mrs Crupp skulle hålla bords- och sänglinne och laga min mat; alla andra förnödenheter voro redan anskaffade, och mrs Crupp sade uttryckligt, att hon ständigt skulle omhulda mig som en son. Om två dagar skulle jag flytta in, och mrs Crupp sade, att hon nu gudskelov hade fått en som hon kunde pyssla om.

Under återvägen underrättade mig min tant om huru förtröstansfullt hon hoppades att det liv, jag nu skulle komma att föra, skulle göra mig karaktärsfast och självständig, vilket var allt vad jag behövde. Hon upprepade detta åtskilliga gånger den följande dagen, medan vi talade om hur vi skulle ställa det med översändandet av mina kläder och böcker från mr Wickfields, och angående detta och hela min ferieresa skrev jag ett långt brev till Agnes, vilket min tant åtog sig att fram-