— 511 —
Jag menar icke blott de drömmar jag hade denna dag, utan varje dag, den ena veckan och den ena rättsterminen efter den andra. Jag gick dit, icke för att höra på vad som försiggick, utan för att tänka på Dora. Om jag någonsin ägnade en tanke åt målen, då de smögo sig förbi mig i sin snäckgång, så var det endast för att vid äktenskapsmålen, som ständigt erinrade mig om Dora, fråga mig själv, huru det kunde gå till, att gift folk kunde vara annat än lyckliga, och att vid arvsprocesserna överväga vilket var det första steg jag, ifall det omtvistade penningbeloppet hade blivit testamenterat åt mig, skulle ha tagit i avseende på Dora. Under den första veckan av min passion köpte jag fyra dyrbara västar — icke för min egen skull, ty jag satte icke något värde på dem, utan för Doras — och började gå med ljusgula handskar och lägga grundvalen till alla de liktornar jag sedan haft. Om de stövlar, med vilka jag gick vid denna tid, endast kunde framskaffas och jämföras med mina fötters naturliga omfång, skulle de på det mest rörande sätt bevisa i vilket tillstånd mitt hjärta befann sig.
Och likväl tillryggalade jag, huru ömkligt jag än lemlästade mig genom detta sätt att hylla Dora, flera mil varje dag, i hopp om att få se henne. Jag var icke blott lika väl känd på Norwoodvägen som postbärarna i denna trakt, utan jag genomströvade även själva London. Jag vandrade omkring på de gator, där de förnämsta modebutikerna funnos, spökade på basaren som en orolig ande och drev omkring i parken, långt efter sedan jag hade blivit alldeles uttröttad. Då och då fick jag se henne, med långa mellanrum och högst sällan. Kanske såg jag hennes handske vifta genom ett vagnsfönster; kanske mötte jag henne och promenerade ett stycke med henne och miss Murdstone och talade med henne. I det senare fallet var jag alltid högst olycklig efteråt, vid tanken på att jag icke hade sagt någonting rakt på saken, eller att hon icke hade någon aning om hur högt jag dyrkade henne, eller att hon icke brydde sig om mig. Jag låg, såsom man lätt kan tänka sig, alltjämt på utkik efter en
