— 514 —
»Mr Copperfull», sade mrs Crupp, »jag är själv mor. Jag ber om ursäkt, sir, ifall jag besvärar. Jag vill ogärna besvära, om jag inte är välkommen, men ni är en ung herre, mr Copperfull, och mitt råd till er är att vara vid gott mod och lära er känna ert eget värde. Om ni kunde ta er till någonting, sir», sade mrs Crupp; »om ni till exempel tog er till att spela käglor, som är hälsosamt, skulle ni få se att det skulle förströ er och göra er gott.»
Med dessa ord tackade mrs Crupp med en majestätisk nigning och avlägsnade sig, låtsande sig vara mycket rädd och försiktig om konjaken, vilken redan var helt och hållet urdrucken. I det hennes gestalt försvann i förstugans dunkel, visade sig visserligen detta råd i mina ögon från synpunkten av en viss liten otillbörlig frihet å mrs Crupps sida, men på samma gång var jag, från en annan sypunkt, rätt glad att ha erhållit det, nämligen såsom ett ord i rättan tid och en varning åt mig, att i framtiden söka att bättre bevara min hemlighet.
