― 66 ―
»Clara!» sade mr Murdstone med strängt allvar. »Clara, jag förvånar mig över dig!»
»Ja, det är lätt för dig, Edvard, att säga att du förvånar dig», sade min mor, »och det är mycket lätt att tala om fasthet, men du skulle själv inte tycka om det.»
Jag bör här anmärka, att fasthet var den huvudegenskap, på vilken mr och miss Murdstone lade en synnerlig vikt. Hur jag än den tiden måtte ha uttryckt min uppfattning av detta ord, ifall jag hade blivit tillfrågad därom, så begrep jag i alla händelser tydligt nog på mitt sätt, att det var ett annat namn för tyranni och ett visst dystert, högmodigt, djävulskt lynne, som bodde hos dem båda. Deras trosbekännelse lydde, såsom jag nu skulle vilja uttrycka den: Mr Murdstone var fast; ingen inom hans värld finge vara så fast som mr Murdstone; ingen annan inom hans värld finge över huvud taget vara fast alls, ty envar skulle böja sig under hans fasthet. Miss Murdstone var ett undantag. Hon finge vara fast, men endast på grund av sin släktskap och i en lägre och underordnad grad. Min mor var ännu ett undantag. Hon borde och skulle vara fast, men endast uti att fördraga deras fasthet och i den fasta tron att det icke fanns någon annan fasthet på jorden.
»Det är bra hårt», sade min mor, »att jag i mitt eget hus…»
»Mitt eget hus!» upprepade mr Murdstone. »Clara!»
»Vårt eget hus, menar jag», stammade min mor, tydligen helt uppskrämd, »jag hoppas att du vet vad jag menar, Edvard — det är bra hårt att jag i ditt eget hus inte har ett ord att säga i hushållssaker. Jag är övertygad att jag skötte hushållet rätt bra innan vi blevo gifta. Jag har bevis därpå», sade min mor snyftande; »fråga Peggotty om jag inte redde mig rätt bra, då jag skötte mig på egen hand.»
»Edvard», sade miss Murdstone, »låt det bli ett slut på det här. Jag reser i morgon.»
»Jane Murdstone», sade hennes bror, »var tyst! Hur vågar du låta påskina att du inte känner min karaktär bättre än dina ord antyda?»
