― 82 ―
droppade ned i mitt te. Jag märkte att min mor stundom såg på mig och därefter tittade bort till den vaksamma miss Murdstone och så åter slog ned ögonen eller såg åt sidan.
»Kom ned med master Copperfields kappsäck!» sade miss Murdstone, då ljudet av vagnshjul hördes utanför porten.
Jag såg mig om efter Peggotty, men det var icke hon; varken hon eller mr Murdstone visade sig. Min gamle bekante, formannen, höll utanför porten; kappsäcken bars ut och lyftes upp i hans vagn.
»Clara!» sade miss Murdstone i sin varnande ton.
»Strax, bästa Jane!» svarade min mor. »Farväl, Davy. Det är till ditt eget bästa som du kommer härifrån. Farväl, mitt barn. Om du bättrar dig, får du komma hem under ferierna.»
»Clara!» upprepade miss Murdstone.
»Ja, bästa Jane», sade min mor, som höll mig i handen. »Jag förlåter dig, min söta gosse. Gud välsigne dig!»
»Clara!» upprepade miss Murdstone för tredje gången.
Miss Murdstone hade den godheten att följa mig ut till vagnen och säga till mig under vägen, att hon hoppades att jag skulle ångra mig innan det blev för sent, och därefter satte jag mig upp på vagnen, och de tröga hästarna knogade framåt med den.
