åsyn, flydde de till Mesopotamien och bodde där en lång tid. 9 Sedan bjöd deras Gud dem att gå ut ur det land där de bodde och draga åstad till Kanaans land. Där bosatte de sig, och de förvärvade sig rikedomar av guld och silver, så ock en stor myckenhet boskap. 10 Men när en gång en hungersnöd hade utbrett sig över hela Kanaans land, drogo de ned till Egypten och bodde där såsom främlingar, så länge de där funno sitt uppehälle; och de förökades där till en stor skara, så att deras folk icke kunde räknas.
11 Men konungen i Egypten blev dem avog, och man gick listigt till väga med dem och förtryckte dem genom hårt arbete och tegelslagning och gjorde dem till trälar. 12 Då ropade de till sin Gud, och han slog hela Egyptens land med oläkliga plågor, så att egyptierna drevo dem bort ifrån sig. 13 Och Gud lät Röda havet torka ut framför dem 14 och ledde deras färd till Sina och Kades-Barne. Och de fördrevo alla dem som bodde i öknen 15 och bosatte sig i amoréernas land och förgjorde genom sin stridsmakt alla Hesbons inbyggare. Därefter gingo de över Jordan och togo hela bergsbygden i besittning. 16 Och de drevo undan kananéerna och fereséerna och jebuséerna och sikemiterna och alla gergeséerna och bosatte sig där i landet för lång tid. 17 Och så länge de icke syndade mot sin Gud, gick det dem väl; ty en Gud som hatar orättfärdighet är med dem. 18 Men när de veko av ifrån den väg som han hade förelagt dem, blevo de illa fördärvade genom många krig, och de fördes bort såsom fångar till främmande land, och deras Guds tempel jämnades med marken, och deras städer blevo intagna av fienderna. 19 Men nu, då de hava omvänt sig till sin Gud, hava de kommit tillbaka från det land dit de hade blivit kringspridda, och de hava satt sig i besittning av Jerusalem, där deras helgedom ligger, och bosatt sig i bergsbygden, eftersom den var övergiven.
20 Och nu, mäktige herre, om så är, att någon förseelse vidlåder detta folk och de hava försyndat sig mot sin Gud, låt oss då efterforska vari det består, som så har vållat deras fall, och därefter draga upp till att strida med dem. 21 Men om ingen lagöverträdelse vidlåder folket där, då må min herre lämna dem i fred; annars skall kanhända deras Herre och Gud komma till deras beskydd, så att vi bliva till smälek inför all världen.»
22 När Akior hade slutat att tala allt detta, hördes ett mummel från allt folket som stod runt omkring tältet; och Holofernes’ stormän och alla kustlandets och Moabs inbyggare ropade att man skulle stöta ned honom. 23 De sade: »Vi behöva icke frukta för Israels barn. De äro ju ett folk som saknar styrka och kraft till en hård strid. 24 Därför vilja vi nu draga upp mot dem, och de skola bliva såsom en munsbit för hela din här, mäktige Holofernes.»
6. 1Mos. 11:28. /7. 1Mos. 11:31. Jos. 24:2. /9. 1Mos. 12:1 f. Jos. 24:3. /10.
