1 Mos. 41:54. 46:5f. 47:27. 2Mos. 1:7. Jos. 24:4. /11.2Mos. 1:8f. Apg. 7:19. /12.2Mos. 2:23f. kap. 7—12. Jos.24:5. /13.2Mos. 14:21f. /14.2Mos. 19:1f. 4Mos. 20:1f. 4Mos. 21:1f. 5Mos. 1:19. /15.4Mos. 21:25f. 5Mos. 2:26f. Jos. 3:1 f. 10:40. 24:8. /16.1Mos. 15:18f. 4Mos. 33:51f. 5Mos. 7:1. Jos. 12:8. 24:11. Neh. 9:8. /18.2 Krön. 36:11f. Neh. 9:26f. Jer. 52:1f. /19.Esr. 1:1f.
6 KAPITLET.
Holofernes’ hotelser. Akior i Betylua.
1 När larmet från dem som stodo runt omkring de rådplägande männen hade tystnat, sade Holofernes, assyriernas härhövitsman, till Akior och till alla Ammons barn, inför hela skaran av främlingar: 2 »Vem är då du, Akior, du med dina efraimitiska legodrängar, eftersom du träder upp bland oss med sådana profetior som nu i dag och avråder oss från att strida mot Israels folk, därför att deras Gud skulle komma till deras beskydd? Vem är då den rätte guden, om icke Nebukadnessar? Han skall sända ut sin härsmakt och utrota dem från jorden, och deras Gud skall icke kunna frälsa dem. 3 Nej, vi, hans tjänare, skola slå dem, såsom vore de en enda man, och de skola icke kunna stå emot våra hästars anlopp, 4 utan vi skola tillintetgöra dem genom dessa. Och deras berg skola dricka sig rusiga av deras blod, och deras slätter skola uppfyllas av deras döda, de skola icke kunna hålla stånd mot oss, utan de skola i grund förgås; så säger konung Nebukadnessar, hela jordens herre. Ja, han har sagt det; de ord som han har talat skola icke bliva fåfänga. 5 Men du, Akior, du ammonitiske legodräng, som har talat dessa ord på denna din orättfärdighets dag, du skall icke mer få skåda mitt ansikte från denna dag och till dess jag utkräver hämnd på detta folk som har kommit från Egypten. 6 Då skola mina krigares svärd och mina drabanters spjut genomborra ditt bröst, och du skall falla bland deras slagna, när jag vänder tillbaka. 7 Och nu skola mina tjänare föra dig bort till bergsbygden och lämna dig i en av städerna vid uppfartsvägen, 8 och du skall slippa att mista livet, till dess du förgöres jämte dem. 9 Men om du nu verkligen i ditt hjärta hoppas att städerna icke skola bliva erövrade, så behöver du ju icke antaga någon dyster min. Jag har talat, och intet av mina ord skall falla till jorden.»
10 Holofernes befallde nu sina tjänare, som stodo därbredvid i hans tält, att gripa Akior och föra honom bort till Betylua och överlämna honom i israeliternas händer. 11 Då grepo tjänarna honom och förde honom ur lägret ut på fältet; och de drogo från slättlandet till bergsbygden och kommo så fram till källorna nedanför Betylua.
12 När männen i staden på bergshöjden fingo se dem, grepo de sina vapen och gingo ut ur staden där på bergshöjden, och alla slungarna besatte vägen där de skulle draga upp och slungade stenar på dem. 13 Då drogo dessa sig undan nedanför berget och bundo Akior och läto honom ligga där vid bergets fot; sedan vände de tillbaka till sin herre.
14 Men Israels barn gingo ditned
