från sin stad och trädde fram till honom och löste honom. Därefter förde de honom till Betylua och ställde honom fram för stadens styresmän, 15 som vid den tiden voro Osias, Mikas son, av Simeons stam, och Kabris, Gotoniels son, och Karmis, Melkiels son. 16 Dessa kallade tillhopa stadens alla äldste; alla de unga männen och kvinnorna skyndade ock tillsammans till folkförsamlingen. De ställde nu Akior mitt ibland allt folket, och Osias frågade honom om vad som hade hänt. 17 Och han svarade och omtalade för dem vad som hade blivit sagt i Holofernes’ krigsråd, och allt vad han själv hade talat bland assyriernas hövdingar, så ock Holofernes’ alla stortaliga ord mot Israels hus. 18 Då föll folket ned och tillbad Gud; de ropade och sade: 19 »Herre, du himmelens Gud, skåda ned på deras övermod, och hav förbarmande med vårt folk i dess betryck, och se i dag till dem som äro helgade åt dig.» 20 Och de uppmuntrade Akior och prisade honom högeligen. 21 Sedan tog Osias honom med sig ifrån församlingen till sitt hus och gjorde ett gästabud för de äldste. Och de anropade Israels Gud om hjälp under hela den natten.
7 KAPITLET.
Holofernes innesluter Betylua. Svår nöd råder i staden.
1 Dagen därefter befallde Holofernes hela sin här, så ock allt det folk som hade slutit sig till honom för att hjälpa honom i striden, att de skulle bryta upp mot Betylua och besätta vägen upp till bergsbygden och begynna strid med Israels barn. 2 Och alla deras stridbara män bröto upp på den dagen; och krigsmännen utgjorde en styrka av ett hundra sjuttio tusen man fotfolk och tolv tusen ryttare, förutom trossen och det fotfolk som åtföljde denna, en mycket stor hop. 3 De lägrade sig i dalen nära Betylua, invid källan, och deras läger sträckte sig på bredden över Dotaim till Belbaim och på längden från Betylua till Gyamon, gent emot Esdrelon.
4 Men när Israels barn fingo se huru många de voro, blevo de mycket förfärade och sade till varandra: »Nu skola dessa gnaga hela landet rent; både de höga bergen och dalarna och höjderna skola svikta under deras tyngd.» 5 Och de grepo allasammans sina stridsvapen och tände vakteldar på tornen och stodo så kvar på vakt under hela den natten.
6 Nästa dag lät Holofernes alla sina ryttare draga ut inför israeliterna i Betylua 7 och utforskade vägen upp till deras stad och uppsökte vattenkällorna och besatte dem och ställde ut vaktposter av väpnat manskap vid dem och vände sedan själv tillbaka till sitt folk.
8 Då trädde alla hövdingarna över Esaus barn och alla anförarna för Moabs folk och furstarna ifrån kustlandet fram till honom och sade: 9 »Må vår herre lyssna till ett råd, för att din här icke må drabbas av någon olycka. 10 Detta israelitiska folk sätter icke sin förtröstan till
