Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/133

Den här sidan har korrekturlästs
SyrakSyr. 43:6.
129

16 Den strålande solen skådar ned på allt,
och vad han har gjort är uppfyllt av hans härlighet.
17 Icke har Herren givit de heliga makt
till att förtälja alla de underbara ting
som han, Herren, den Allsmäktige, har gjort till att fast bestå,
för att världsalltet skulle äga säkert bestånd genom hans härlighet.
18 Djupet utrannsakar han, så ock människohjärtat,
och han utgrundar deras listiga anslag.
Ty Herren besitter all kunskap,
och han skådar in i tidernas tecken.
19 Det förgångna och det tillkommande gör han kunnigt,
och han uppdagar spåren av det förborgade.
20 Ingen tanke undgår honom,
och icke ett enda ord är fördolt för honom.
21 Sin vishets storverk har han inrättat väl,
och från evighet till evighet äro de sig lika.
De kunna varken ökas eller minskas,
och av någon rådgivare har han icke behov.
22 Huru härliga äro icke alla hans verk!
Och dock kan man ej se mer än en gnista därav.
23 Allt detta lever och förbliver till evig tid,
och alltsammans står honom till tjänst, alltefter sina olika uppgifter.
24 Allt är tvåfaldigt, det ena svarar mot det andra,
och intet har han skapat, som sviker.
25 Det ena främjar det andras bästa.
Ja, vem kan se sig mätt på hans härlighet?

1.3Mos. 19:15. Ords. 24:23. Syr. 19:7. 27:16f. /4.3Mos. 19:36. /5.Syr. 30:1f. 33:27. /8.Syr. 25:2. /11.Syr. 26:10. 12.Job 31:1. Syr. 9:8. /15.Ps. 33:9. /17. Ps. 40:6. Syr. 18:1f. Se Änglar i Ordförkl. /18.Ps. 7:10. 139:1f. Ords. 5:21. Jer. 17:9f. 21.Jes. 40:13f. Rom. 11:34. /22. Syr. 39:16. 43:32. /24.Syr. 33:15.

43 KAPITLET.

Fortsättning av lovsången om Guds under i naturen.

1 Himlahöjdens stolthet är det klara fästet;
himmelens gestalt erbjuder en härlig anblick.
2 När solen visar sig vid sin uppgång, kommer den såsom en budbärare,
ett underbart redskap, ett verk av den Högste.
3 När den är i sin middagshöjd, uttorkar den jorden;
ja, vem kan bestå för dess hetta?
4 Man hettar upp ugnen vid arbeten som fordra värme,
men trefalt starkare bränner solen bergen.
Den sprider glödande ångor,
den sänder ut ljusstrålar och bländar så ögat.
5 Stor är Herren, som har danat den;
och efter hans bud ilar den fram på sin färd.

6 Och månen - i allt tager den sin tid i akt,
den utvisar tidsskiftena och är ett tidsåldrarnas tecken.

9-212744. De apokryfiska böckerna.