vilken fann nåd för alla människors ögon
1 och var älskad av både Gud och människor,
Moses, vilkens minne vare välsignat.
2 Han gjorde honom i härlighet lik de heliga
och gjorde honom stor genom den skräck han injagade hos fienderna.
3 Genom dennes ord lät han tecken inträffa med hast;
han förhärligade honom inför konungar
och gav honom befallning till hans folk
och lät honom se en skymt av sin härlighet.
4 För hans trohets och saktmods skull avskilde han honom till heligt värv;
han utvalde honom bland alla levande.
5 Han lät honom höra sin röst
och lät honörn träda in i töcknet.
Och han gav honom sina bud med egen hand,
livets och kunskapens lag,
för att han skulle undervisa Jakob om förbundet
och Israel om hans rätter.
6 Han upphöjde Aron, en helig man, den förres like,
dennes broder av Levi stam.
7 Han upprättade i hans person ett evigt förbund
och gav honom prästadöme bland folket.
Han hugnade honom med en skön skrud
och omgjordade honom med en härlig dräkt.
8 Ja, han beklädde honom med den högsta ståt
och prydde honom med präktiga kläder,
med benkläder och kåpa och efod.
9 Och han hängde omkring honom en krans av granatäpplen,
så ock en mängd av gyllene bjällror runt omkring,
för att det skulle klinga, när han gick,
så att klangen hördes i templet,
till en påminnelse för hans folks barn.
10 Han utrustade honom med den heliga klädnaden,
med guld och mörkblått och purpurrött garn i konstvävnad,
med domsskölden, med urim och tummim,
11 med tvinnat rosenrött garn, ett konstrikt arbete,
med dyrbara stenar, graverade såsom signetringar,
i infattning av guld, ett verk av stensnidarkonst,
till åminnelse försedda med inristad skrift,
efter antalet av Israels stammar.
12 På huvudbindeln satte han ett gyllene diadem,
varpå den heliga inskriften var ingraverad,
ett härligt praktstycke, ett präktigt arbete.
Alltsammans var en lust för ögonen, en skön prydnad.
13 Före honom har aldrig något sådant funnits,
och aldrig har någon av annan släkt fått bära en sådan klädnad;
det få allenast hans egna söner
och hans avkomlingar i alla tider.
14 Hans offer förbrännas helt och hållet,
Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/137
Den här sidan har korrekturlästs
SyrakSyr. 45:14.
133
