Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/14

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Judit 7:28Judit
10

oss bättre att bliva ett byte för dem. Väl skola vi då bliva trälar, men vi få ju dock behålla livet och slippa att med egna ögon se våra späda dö och våra kvinnor och barn försmäkta. 28 Vi besvärja eder vid himmel och jord och vid vår Gud och våra fäders Herre, som vedergäller oss efter våra och efter våra fäders synder: må han icke få göra med oss såsom vi nu hava sagt.» 29 Och det blev en stor och allmän veklagan bland hela det församlade folket, och de ropade till Herren Gud med hög röst.

30 Då sade Osias till dem: »Varen vid gott mod, mina broder! Låt oss härda ut ännu i fem dagar; inom den tiden skall Herren, vår Gud, vända sin barmhärtighet till oss, ty han skall icke helt övergiva oss. 31 Men om dessa dagar gå förbi, utan att någon hjälp vederfares oss, så vill jag göra såsom I haven begärt.» 32 Därefter lät han folket åtskiljas och gå envar till sin post. Och de begåvo sig åstad till murarna och tornen i staden. Men kvinnorna och barnen sände han hem. Och svår nöd rådde bland stadens invånare.

8 KAPITLET.

Judits samtal med stadens äldste. Hennes beslut att själv rädda staden.

1 I de dagarna fick Judit höra härom. Hon var dotter till Merari, son till Oks, son till Josef, son till Osiel, son till Helkias, son till Ananias, son till Gideon, son till Rafain, son till Akitob, son till Elias, son till Kelkias, son till Eliab, son till Natanael, son till Salamiel, son till Sarasadai, son till Israel. 2 Hennes man, Manasses, som var av hennes egen stam och släkt, hade dött vid tiden för kornskörden. 3 När han en gång stod och övervakade dem som bundo kärvar på fältet, träffades nämligen hans huvud av solhettan, så att han blev sängliggande sjuk; och så dog han i sin stad Betylua. Och man begrov honom hos hans fäder på åkern mellan Dotaim och Balamon. 4 Sedan dess hade Judit levat såsom änka i sitt hus i tre år och fyra månader. 5 Hon hade gjorts sig en hydda på taket av sitt hus; och hon hade satt säcktyg om sina länder och bar änkekläder. 6 Och hon fastade var dag under hela sin änketid, utom på sabbaterna och nymånadsdagarna, och dagarna före dessa, och under högtiderna och på sådana dagar som voro glädjedagar för Israels hus. 7 Hon hade en skön gestalt och var mycket fager att skåda. Och hennes man Manasses hade efterlämnat åt henne guld och silver, och tjänare och tjänarinnor, och boskap och åkrar; och allt detta hade hon fortfarande i behåll. 8 Och ingen fanns, som kunde säga ett ont ord om henne, ty hon var mycket gudfruktig.

9 När nu Judit fick höra de bittra ord som folket hade talat till stadens styresman, eftersom man hade förlorat modet för vattenbristens skull, och när hon fick höra allt vad Osias hade svarat dem, huru han med ed hade lovat dem att efter fem dagar överlämna staden till