mina fränder vandra efter förbundet med våra fäder. 21 Bort det, att vi skulle övergiva lagen och våra rätter! 22 Konungens förordning ämna vi icke hörsamma; vi vilja icke vika av ifrån vår gudsdyrkan, vare sig till höger eller till vänster.»
23 Just då han hade sagt detta, trädde en judisk man i allas åsyn fram för att offra på altaret i Modein, såsom konungen hade påbjudit. 24 När Mattatias såg detta, blev han uppfylld av nitälskan, och hans innersta kom i uppror, och han gav fritt lopp åt sin vrede, såsom rätt och tillbörligt var, och skyndade fram och dräpte mannen där på altaret. 25 Också konungens sändebud, som sökte tvinga folket att offra, dödade han samtidigt; och altaret rev han ned. 26 Så nitälskade han för lagen, i det att han gjorde såsom Finees en gång hade gjort med Sambri, Saloms son.
27 Och Mattatias ropade i staden med hög röst och sade: »Var och en som nitälskar för lagen och vill upprätthålla förbundet, han må följa mig och draga bort härifrån.» 28 Så flydde han med sina söner till bergen; och allt vad de ägde i staden lämnade de i sticket.
29 Då drogo många, som foro efter rättfärdighet och rätt, ut i öknen för att uppehålla sig där; 30 och de togo med sig sina barn och sina hustrur och sin boskap. Ty förföljelserna mot dem blevo mycket svåra.
31 När det blev berättat för konungens män och det krigsfolk som fanns i Davids stad i Jerusalem, att en skara män, sådana som hade föraktat konungens bud, hade dragit ut till grottorna i öknen, 32 begåvo de sig med hast i stort antal efter dem. När de då träffade på dem, lägrade de sig gent emot dem och beredde sig till att anfalla dem på sabbatsdagen. 33 Och de sade till dem: »Må det nu vara nog. Kommen ut, och gören såsom konungen har befallt, så skolen I få leva.» 34 Men de svarade: »Vi vilja icke komma ut, och vi vilja icke göra såsom konungen har befallt och därmed ohelga sabbatsdagen.» 35 Då begynte de andra strax att strida mot dem. 36 Men de försvarade sig icke och kastade icke en sten mot dem och spärrade icke igen ingångarna till grottorna, 37 utan sade: »Vi vilja allasammans dö i vår oskuld. Himmel och jord äro vittnen till att I förgören oss utan all rätt.» 38 Men de andra gingo till angrepp mot dem under sabbatsdagen; och så dödades de, tillika med sina hustrur och sina barn och sin boskap, till ett antal av vid pass ett tusen personer.
39 När Mattatias och hans vänner fingo veta detta, sörjde de dem djupt. 40 Och de sade till varandra: »Om vi alla göra såsom våra bröder hava gjort och underlåta att strida mot hedningarna, till försvar för våra liv och våra rätter, så skola de snart hava utrotat oss från jorden.» 41 Därför fattade de den dagen följande beslut: »Om någon drager ut till strid mot oss på sabbatsdagen, så vilja vi försvara oss mot honom; vi vilja icke allasammans
11-212744. De apokryfiska böckerna.
