tiondegärderna. De läto ock de nasirer träda fram, vilkas nasirtid hade gått till ända. 50 Och de ropade med hög röst till himmelen och sade: »Vad skola vi göra med dessa? Och vart skola vi föra dem? 51 Din helgedom är ju förtrampad och oskärad, och dina präster leva i sorg och förnedring. 52 Och nu hava hedningarna församlat sig mot oss för att tillintetgöra oss. Du vet själv vad de hava i sinnet mot oss. 53 Huru skola vi kunna hålla stånd mot dem, om icke du hjälper oss?» 54 Och de blåste i trumpeterna och ropade med hög röst.
55 Därefter tillsatte Judas anförare för folket, hövitsmän över tusen och över hundra och över femtio och över tio. 56 Och han befallde att de som hade byggt ett hus eller trolovat sig med en kvinna eller planterat en vingård eller voro försagda skulle vända om, var och en hem till sitt, såsom skrivet var i lagen. 57 Sedan bröt hären upp och lägrade sig söder om Ammaus. 58 Och Judas sade: »Omgjorden eder, och skicken eder såsom tappra män, och hållen eder redo till i morgon att strida med dessa hedningar, som hava församlat sig mot oss för att tillintetgöra oss och vår helgedom. 59 Ty det är oss bättre att dö i striden än att nödgas se vårt folks och vår helgedoms ofärd. 60 Men såsom han vill, som är i himmelen, så må det ske.»
2.1Mack. 2:42f. /5.1Mack. 5:5, 44. 2Mack. 8:33. /10.1Mack. 1:29. 2Mack. 5:24. /18.1Sam. 14:6. Judit 9:11. 2Mack. 15:21. /28. Se Han i Ordförkl. /32.2Mack. 10:11. /33. 1Mack. 6:15. /38.1Mack. 4:1. 5:59. 7:26. 2Mack. 8:8f. 10:12, 14. Se Vän i Ordförkl. /41.2Mack. 8:11. 45.Jes. 24:8. 1Mack. 1:38f. 2Mack. 8:2. /46.Dom. 11:11. 1Sam. 7:5f. 10:17. /48.1Mack. 1:56. Se Bok i Ordförkl. /49.2Mos. 28:4f. 4Mos. 6:2f. /50.4Mos. 6:13f. Neh. 10:35f. 54.4Mos. 10:9. /55.2Mos. 18:21. 56.5Mos. 20:5f. Dom. 7:3f. 2Mack. 8:13. /60.2Sam. 10:12. 1Krön. 19:13.
4 KAPITLET.
1 Men Gorgias tog med sig fem tusen man fotfolk och ett tusen utvalda ryttare, och bröt om natten upp med denna här 2 för att angripa judarnas här och tillfoga den ett plötsligt nederlag; och folk ifrån borgen visade honom vägen. 3 Men när Judas fick höra detta, bröt han upp med sina kämpar, i avsikt att slå konungens här, den som stod vid Ammaus, 4 medan krigsfolket ännu var skingrat utanför lägret. 5 Då nu Gorgias under natten kom fram till Judas’ läger och icke fann någon där, sökte han dem bland bergen; han tänkte nämligen att de hade flytt för dem. 6 Men i dagbräckningen blev Judas synlig på slätten med tre tusen man, vilka dock icke voro så försedda med skyddsvapen och svärd som de skulle hava önskat. 7 När de nu sågo huru starkt och väl förskansat hedningarnas läger var, och huru det var omgivet av ryttare, idel stridskunnigt folk, 8 då sade Judas till de män som följde honom: »Frukten Icke för deras stora antal, och radens icke för deras anlopp. 9 Kommen ihåg huru våra fäder blevo frälsta i Röda havet, när Farao med sin här förföljde dem. 10 Så låtom
