dem genom deras svärd, som älska dig, så att alla de som känna ditt namn få prisa dig med lovsånger.» 34 Därefter drabbade de båda härarna tillhopa, och av Lysias’ här dödades vid pass fem tusen man, som föllo för dem. 35 När Lysias såg huru hans egen krigshär hade blivit slagen på flykten, men huru Judas’ män hade blivit uppfyllda med djärvhet, och huru dessa voro redo att med ädelt mod kämpa på liv och död, drog han därifrån till Antiokia; och han lejde främmande krigsfolk för att, sedan han åter hade fått hären fulltalig, ånyo tåga mot Judeen.
36 Då sade Judas och hans bröder: »Nu hava våra fiender blivit i grund slagna; låt oss därför draga upp till Jerusalem för att rena helgedomen och på nytt inviga den.» 37 Och hela hären församlade sig, och de drogo upp till Sions berg. 38 När de nu sågo helgedomen vara ödelagd och altaret oskärat och portarna vara uppbrända och gräs och buskar uppvuxna på förgårdarna, likasom i en småskog eller på ett berg, och kamrarna vara förstörda, 39 då revo de sönder sina kläder och upphävde högljudd sorgelåt och strödde aska på sina huvuden 40 och föllo ned till jorden på sina ansikten. Och de blåste i larmtrumpeterna och ropade upp mot himmelen. 41 Därefter befallde Judas en avdelning krigsmän att föra striden mot besättningen på borgen, till dess han hade renat helgedomen.
42 Han utvalde nu till präster sådana som voro ostraffliga och hade sin lust i lagen. 43 Och man renade helgedomen och förde besmittelsens stenar bort till en oren plats. 44 Sedan överlade de om vad de borde göra med det oskärade brännoffersaltaret. 45 Och de funno på det goda rådet att riva ned det, för att det icke skulle bliva en orsak till tadel mot dem, eftersom hedningarna hade besmittat det. Alltså revo de ned altaret. 46 Men stenarna lade de i förvar på tempelberget, på en därtill lämplig plats, i avvaktan på att en profet skulle uppträda, som kunde giva anvisning om vad man borde göra med dem. 47 Sedan togo de ohuggna stenar, såsom skrivet var i lagen, och byggde ett nytt altare, sådant som det förra var. 48 De återställde likaledes helgedomen och det inre av huset och invigde förgårdarna. 49 Och de läto förfärdiga nya heliga kärl och förde ljusstaken och rökelsealtaret och bordet in i templet. 50 Och de antände rökelse på altaret och tände lamporna på ljusstaken, så att de lyste i templet. 51 Och de lade fram bröd på bordet och spände ut förhängena. Och så fullbordade de allt vad de hade företagit sig att göra.
52 Men på tjugufemte dagen i nionde månaden, det är månaden Kisleu, år 148, stodo de bittida upp 53 och framburo, såsom skrivet var i lagen, ett offer på det nya brännoffersaltare som de hade uppfört. 54 I samma månad och på samma dag som hedningarna hade oskärat det, blev det nu på nytt invigt med sånger och med spelande på cittror, harpor och cymbaler. 55 Och hela folket föll ned på sina ansikten,
