i staden, och sänt ut folk för att utan orsak tillintetgöra inbyggarna i Judeen. 13 Jag förstår att det är därför som dessa olyckor hava drabbat mig. Och nu måste jag förgås av stor grämelse i ett främmande land.»
14 Sedan kallade han till sig Filippus, en av sina vänner, och satte honom Över hela sitt rike. 15 Och han gav honom sin krona, sin mantel och sin ring, med uppdrag att leda hans son Antiokus och fostra honom för hans konungsliga kall. 16 Och konung Antiokus gav där upp andan, år 149. 17 När Lysias fick veta att konungen var död, insatte han till konung efter honom hans son Antiokus, som han hade fostrat under hans barndom, och gav honom namnet Eupator.
18 Men de som voro på borgen hindrade israeliterna från att fritt besöka helgedomen och sökte alltjämt bereda dem ofärd och utgjorde ett stöd för hedningarna. 19 Judas begynte då tänka på att tillintetgöra dem; och han sammankallade hela folket för att belägra dem. 20 Och de församlade sig allasammans och begynte att belägra dem, år 150. Och han lät anordna ställningar för kastredskap och förfärdiga stormverktyg mot dem. 21 Men några av dem lyckades komma igenom avspärrningen, och till dem slöto sig en del ogudaktiga israeliter. 22 Dessa begåvo sig till konungen och sade: »Huru länge skall du dröja med att hålla dom, och när skall du hämnas våra bröder? 23 Vi voro villiga att tjäna din fader och vandra efter hans befallningar och följa hans bud. 24 Fördenskull blevo våra landsmän alltmer avogt sinnade mot oss; ja, så många av oss, som de träffade på, dödade de, och vår egendom plundrade de. 25 Och icke allenast mot oss hava de räckt ut sin hand, utan ock mot alla sina grannar. 26 Och se, nu hava de begynt att belägra borgen i Jerusalem för att intaga den; och de hava befäst helgedomen och Betsura. 27 Om du nu icke skyndar att förekomma dem, skola de göra vad som är värre än detta; och du skall då icke längre kunna hejda dem.»
28 När konungen hörde detta, blev han vred. Och han församlade alla sina vänner, hövitsmännen över hans fotfolk och dem som förde befälet över ryttarna. 29 Jämväl från andra riken och från öarna i havet kom lejt krigsfolk till honom. 30 Skaran av hans krigare uppgick till ett antal av ett hundra tusen man fotfolk och tjugu tusen ryttare; därtill kommo trettiotvå elefanter, som voro övade till strid. 31 Och de drogo genom Idumeen och lägrade sig mitt emot Betsura; och de stridde i lång tid och förfärdigade stormverktyg. Men de belägrade gjorde ett utfall och brände upp dessa i eld och stridde med manligt mod.
32 Och Judas bröt upp från borgen och tågade till Betsakaria och lägrade sig där, mitt emot konungens läger. 33 Och bittida om morgonen lät konungen sin här, som var uppfylld av stridslust, bryta upp i riktning mot Betsakaria. Och krigsfolket ställde upp sig i stridsordning, och man blåste i trumpeterna. 34 För
