förövade bland Israels barn, i ännu högre mått än hedningarna, 24 drog han omkring till alla trakter av Judeen och utkrävde hämnd på dem som hade gått över till fienderna; och de hindrades från att fritt röra sig i landet. 25 Men då nu Alcimus såg att Judas och hans anhängare fingo överhanden, och märkte att han icke kunde hålla stånd mot dem, vände han tillbaka till konungen och framställde svåra anklagelser mot dem.
26 Konungen sände då Nikanor, en av sina anseddaste hövitsmän, vilken var uppfylld av hat och fiendskap mot Israel, med uppdrag att tillintetgöra folket. 27 Och sedan Nikanor med en stor här hade kommit fram till Jerusalem, sände han, i sviklig avsikt, bud till Judas och hans bröder med fridsam hälsning och lät säga: 28 »Icke må det vara någon strid mellan mig och eder. Jag vill komma till eder, i sällskap med några få män, för att i fred och vänskap sammanträffa med eder.» 29 Och han begav sig till Judas, och de hälsade varandra fredligt. Men fienderna stodo färdiga att föra bort Judas med våld. 30 Saken blev dock bekant för Judas, nämligen att han i sviklig avsikt hade kommit till honom. Judas drog sig därför skyggt undan och vägrade att vidare sammanträffa med honom. 31 När Nikanor märkte att hans anslag hade blivit röjt, drog han ut till öppen strid mot Judas vid Kafarsalama. 32 Därvid föllo av Nikanors folk vid pass fem hundra man; de Övriga flydde till Davids stad.
33 Härefter steg Nikanor upp på Sions berg. Då trädde några av prästerna ut från helgedomen, så ock några av folkets äldste, för att fredligt hälsa honom och visa honom det brännoffer som just höll på att frambäras för konungens välgång. 34 Men han drev gäck med dem och gjorde spe av dem och förorenade dem och talade övermodiga ord. 35 Och han svor i vrede en ed och sade: »Såframt icke Judas och hans här nu strax överlämnas i min hand, skall jag, när jag välbehållen kommer tillbaka, bränna upp detta hus.» Och han gick sin väg därifrån i stor vrede.
36 Då gingo prästerna in igen och ställde sig framför altaret och templet och brusto ut i gråt och sade: 37 »Du har ju själv utvalt detta hus till att uppkallas efter ditt namn, för att tjäna ditt folk till ett hus för åkallan och bön. 38 Så utkräv nu hämnd på denne man och på hans här, och låt dem falla för svärd. Kom ihåg deras hädelser, och låt dem icke bliva beståndande.»
39 Och Nikanor drog bort ifrån Jerusalem och lägrade sig i Betoron; där förenade sig en här från Syrien med honom. 40 Judas åter lägrade sig i Adasa med tre tusen man. Och Judas bad och sade: 41 »När en gång den assyriske konungens sändebud hädade, gick din ängel ut och slog ett hundra åttiofem tusen man i hans här. 42 Låt likaså denna här i dag bliva i grund slagen av oss, för att de övriga må förstå att han har talat smädliga ord mot din helgedom; och döm honom efter hans ondska.» 43 Och
