och Alexander förföljde honom och fick överhanden över dem; 50 och han fortsatte striden mycket hårdnackat, ända till dess solen gick ned. Och Demetrius föll på den dagen.
51 Sedan skickade Alexander sändebud till Ptolemeus, konungen i Egypten, med en hälsning av följande innehåll:
52 »Jag har nu kommit igen till mitt rike och satt mig på mina fäders tron och fått makten i mina händer och i grund slagit Demetrius och blivit herre över vårt land. 53 Jag har nämligen drabbat samman med honom, och han själv och hans här hava blivit slagna av oss, och så hava vi satt oss på hans konungatron. 54 Då nu så är, må vi ingå vänskap med varandra. Giv du mig din dotter till äkta; jag vill bliva din måg och vill giva dig och henne skänker som äro dig värdiga.»
55 Konung Ptolemeus svarade sålunda:
»Vilken lycklig dag detta är, då du har kommit tillbaka till dina fäders land och satt dig på deras konungatron! 56 Vad angår det som du har begärt i ditt brev, så vill jag göra det. Men möt mig i Ptolemais, så att vi få träffa varandra; jag vill då taga dig till min måg, såsom du har föreslagit.»
57 Så drog då Ptolemeus ut ur Egypten med sin dotter Kleopatra och kom till Ptolemais, år 162. 58 Och konung Alexander mötte honom där; Ptolemeus gav honom då sin dotter Kleopatra till äkta och gjorde bröllop åt henne i Ptolemais med stor ståt, såsom konungar pläga.
59 Konung Alexander skrev nu till Jonatan att denne skulle komma dit för att möta honom. 60 Och han drog med ståt till Ptolemais och träffade där samman med de båda konungarna. Och han gav dem och deras vänner silver och guld och många skänker, och han fann nåd för deras ögon.
61 Mot honom församlade sig nu några skändliga israelitiska män, avfällingar från lagen, för att anföra klagomål mot honom; men konungen aktade icke på dem. 62 Konungen befallde i stället sina tjänare att taga av Jonatan hans egna kläder och kläda honom i purpur; och de gjorde så. 63 Och konungen lät honom sitta vid sin sida, och han sade till sina hövitsmän: »Ledsagen honom in i staden, och låten utropa att ingen får anföra klagomål mot denne i någon sak, och att ingen må falla honom besvärlig i något, vad det vara må.» 64 När nu de som ville anföra klagomål mot honom sågo vilken ära som vederfors honom, enligt vad härolden utropade, och när de sågo huru han hade blivit klädd i purpur, då flydde de allasammans därifrån. 65 Men konungen lät ytterligare ära honom genom att upptaga honom bland sina främsta vänner och utnämna honom till befälhavare och ståthållare. 66 Sedan vände Jonatan tillbaka till Jerusalem med frid och glädje.
67 År 165 kom Demetrius’ son Demetrius från Kreta till sina fäders land. 68 När konung Alexander fick höra detta, blev han mycket illa till mods och vände
