Därefter tog han staden i besittning och lade in en besättning där.
67 Jonatan och hans här hade emellertid lägrat sig vid Gennesarets sjö, och de bröto nu bittida om morgonen upp till Hasors slätt. 68 Då kom en här, bestående av utländskt krigsfolk, emot honom där på slätten. Och de hade bland bergen ställt ut folk i bakhåll för honom, men själva tågade de rakt emot honom. 69 När nu de som lågo i bakhåll bröto upp från sin plats och gåvo sig i strid, togo alla Jonatans män till flykten; 70 icke en enda av dem stannade kvar, förutom Mattatias, Absaloms son, och Judas, Kalfis son, som voro hövitsmän över krigshären. 71 Då rev Jonatan sönder sina kläder och strödde stoft på sitt huvud och bad. 72 Därefter vände han sig mot fienderna och stridde med dem och slog dem på flykten; och de flydde. 73 Och när de av hans folk, som förut hade flytt, sågo detta, vände de om till honom och förföljde tillsammans med honom fienderna ända till Kedes, där de hade sitt läger; och de lägrade sig också själva där. 74 Av det utländska krigsfolket föllo på den dagen vid pass tre tusen man. Därefter vände Jonatan tillbaka till Jerusalem.
2.1Mack. 10:58. /4.1Mack. 10:84. 9.1Mack. 10:67. /20. 1Mack. 1:33f. 6:18f. /24.1Mack. 10:60. /25. 1Mack. 7:5. 10:61f. /26.1Mack. 10:3f. Se Vän i Ordförkl. /27. 1Mack. 10:20, 65. /28. 1 Mack. 10:30, 38. /30. 1 Mack. 10:18. /32. 2 Kon. 13:14. Se Fader i Ordförkl. /35.1Mack. 10:29. /42.1Mack. 15:9. /58.1Mack. 10:89. /59.1Mack. 10:74. /60.1Mack. 10:86. /62.1Mack. 9:53. /65.1Mack. 10:14.
12 KAPITLET.
1 Eftersom Jonatan nu insåg att tillfället var honom lägligt, utvalde han några män och sände dem till Rom, för att bekräfta och förnya vänskapen med romarna. 2 Också till Sparta och till andra ställen sände han brev med samma innehåll. 3 De begåvo sig alltså åstad till Rom. När de nu hade kommit inför rådsförsamlingen, sade de: »Översteprästen Jonatan och det judiska folket hava sänt oss hit, för att få vänskapen och förbundet med dem förnyade på samma villkor som förut.» 4 Och romarna gåvo dem brev till de styrande på vart ställe, med befallning att dessa skulle sörja för att de välbehållna kunde fortsätta sin resa till Judeen.
5 Och så lyder avskriften av det brev som Jonatan skrev till spartanerna:
6 »Översteprästen Jonatan och folkets Stora råd och prästerna och det övriga judiska folket hälsa sina bröder spartanerna. 7 Redan tidigare har ett brev, varav en avskrift här bifogas, blivit sänt till översteprästen Onias från eder konung Areus därom att I ären våra bröder. 8 Och Onias bemötte edert sändebud med all heder och tog emot brevet, vari uttryckligen talades om förbund och vänskap. 9 Vi äro nu visserligen icke i behov härav, eftersom de heliga böcker som vi hava i våra händer utgöra vår tröst; 10 men vi hava
