lade upp livsmedel i fästningarna. 34 Därefter utvalde Simon några män, som han sände till konung Demetrius för att utverka eftergifter åt landet, eftersom Tryfon icke gjorde annat än plundrade. 35 Och konung Demetrius svarade honom härpå i ett brev, som han sände honom. Det brev som han så skrev till honom lydde på följande sätt:
36 »Konung Demetrius hälsar översteprästen och konungarnas vän Simon, så ock de äldste och det judiska folket. 37 Den krans av guld och den palmkvist som I haven sänt oss hava vi mottagit. Och vi äro redo att ingå en slutgiltig fred med eder och att skriva till ämbetsmännen att de skola bevilja eder eftergifter. 38 Allt vad vi hava fastställt med avseende på eder står fast, och de fästningar som I haven byggt må tillhöra eder. 39 Vi tillgiva eder ock de förseelser och felsteg som I haven begått intill denna dag, och vi efterskänka jämväl den kransskatt som I hittills haven varit skyldiga att betala; ej heller må övriga avgifter som hava plägat utkrävas i Jerusalem vidare utkrävas där. 40 Och de av eder, som kunna vara lämpliga till att upptagas i vår livvakt, må upptagas däri. Och må nu fred råda mellan oss.»
41 År 170 blev så hedningarnas ok avlyft från Israel. 42 Och Israels folk begynte nu att i urkunder och rättshandlingar skriva: »I Simons, judarnas store översteprästs, befälhavares och furstes, första år.»
43 Vid den tiden lägrade sig Simon framför Gasara och inneslöt staden med krigsfolk. Och han lät förfärdiga en stormmaskin och förde fram den mot staden; han lyckades så att göra en öppning i ett torn och intog det. 44 Då nu de som voro inne i stormmaskinen rusade in i staden, uppstod en stor förvirring där. 45 Och stadens invånare stego i sönderrivna kläder upp på murarna, tillika med kvinnor och barn, och ropade med hög röst och bådo att Simon skulle ingå förlikning med dem 46 och sade: »Handla icke med oss efter våra onda gärningar, utan efter din barmhärtighet.» 47 Simon gick då in på en förlikning med dem och upphörde att strida mot dem. Men han tvingade dem att draga ut ur staden och lät rena de hus i vilka avgudabilderna funnos, och så gjorde han sitt intåg i den under psalmer och lovsånger. 48 Han förde därefter allt orent bort ur staden och lät män som höllo lagen bosätta sig där; och han befäste den ytterligare och byggde där ett hus åt sig själv.
49 Men eftersom besättningen på borgen i Jerusalem var avskuren från landsbygden, så att de varken kunde gå ut eller gå in, och varken kunde köpa eller sälja, uppstod en svår hungersnöd bland dem; och ganska många av dem omkommo av svält. 50 Då ropade de till Simon att han skulle ingå förlikning med dem. Och han gick in härpå och lät dem draga ut från platsen och renade borgen från all besmittelse. 51 Och han
