till oss, kommer hon att göra spe av oss.»
13 Då gick Bagoas ut ifrån Holofernes och trädde in till henne och sade: »Må min fagra tärna icke dröja att komma till min herre, för att bliva hedrad inför honom och för att göra sig glad genom att dricka vin med oss, och så i dag bliva såsom en bland assyriernas döttrar, vilka göra tjänst i Nebukadnessars palats.» 14 Judit svarade honom: »Vem är väl jag, att jag skulle säga nej till min herre? Allt som kan vara välbehagligt i hans ögon vill jag nu skyndsamt göra, och så länge jag lever, skall det vara min högsta glädje att göra därefter.»
15 Och hon stod upp och iförde sig sina högtidskläder och satte på sig alla sina kvinnliga prydnader. Och hennes tjänarinna gick före och bredde ut åt henne på marken, framför Holofernes, de mattor som hon hade fått av Bagoas för sitt dagliga bruk, till att ligga på, medan hon åt.
16 Och Judit kom in och intog sin plats. Då betogs Holofernes av häpnad över henne, och hans blod kom i svallning. Också hade han känt stor åtrå efter att pläga umgänge med henne och hade vaktat på ett tillfälle att förföra henne, allt ifrån den dag då han först fick se henne. 17 Och Holofernes sade till henne: »Drick nu och gör dig glad med oss.» 18 Judit svarade: »Så dricker jag då, herre, eftersom jag i dag har blivit hedrad mer än någonsin förr under hela mitt liv.» 19 Och hon tog det som hennes tjänarinna hade tillrett och åt och drack därav inför honom. 20 Och Holofernes gladde sig över henne och drack övermåttan mycket vin, mer än han någonsin förr hade druckit på en och samma dag i hela sitt liv.
13 KAPITLET.
1 Men när det led mot natten, bröto hans tjänare upp med hast. Och Bagoas slöt till tältet utifrån och förbjöd dem som gjorde tjänst hos hans herre att gå in till honom. Och de gingo bort och lade sig att sova, ty de voro allasammans uttröttade, eftersom gästabudet hade dragit långt ut. 2 Men Judit blev lämnad ensam kvar i tältet med Holofernes, som hade fallit framstupa på sin säng, ty han var överväldigad av vinet. 3 Och Judit hade tillsagt sin tjänarinna att ställa sig utanför hennes sovgemak och passa på, när hon skulle gå ut, såsom hon dagligen hade gjort. Hon hade nämligen sagt att hon skulle gå ut för att förrätta sin bön; detsamma hade hon ock sagt till Bagoas.
4 Då nu alla hade gått sin väg och ingen fanns kvar i sovgemaket, vare sig liten eller stor, trädde Judit fram mot hans säng och sade i sitt hjärta: »Herre, du all krafts Gud, se denna stund i nåd till vad jag nu ämnar göra, på det att Jerusalem må varda upphöjt; 5 ty nu är stunden inne, att du tager dig an din arvedel och bringar till fullbordan vad jag har för händer, till fördärv för de
