våra fäder. 31 Men du som har gjort hebréerna allt upptänkligt ont, du skall icke kunna undkomma Guds hand. 32 Vi lida ju för våra synders skull. 33 Men om än den levande Guden, vår Herre, till vår tuktan och fostran har vredgats på oss för en kort tid, så skall han dock åter bliva sina tjänare nådig. 34 Men du, ogudaktige, du som i skändlighet överträffar alla andra, förhäv dig icke fåfängt, uppblåst av ovissa förhoppningar, då du nu har lyft din hand mot himmelens barn. 35 Ännu har du dock icke undflytt den allsmäktige och allseende Gudens dom. 36 Ty nu hava våra bröder, sedan de hava utstått ett kort lidande, efter Guds löfte fått dricka av evigt flödande liv; men du skall genom Guds dom få skörda det rättvisa straffet för ditt övermod. 37 Jag offrar nu, likasom mina bröder, liv och blod för våra fäders lag, i det jag anropar Gud att han inom kort ville bliva vårt folk nådig, men nödga dig att under plågor och kval öppet bekänna att han allena är Gud, 38 och beder att den Allsmäktiges vrede, som med rätta har kommit över hela vårt folk, må stanna vid mig och mina bröder.»
39 Nu blev konungen upptänd av vrede, och i sin förbittring över hans gäckande tal förfor han ännu grymmare med honom än med de övriga. 40 Så skildes också han hädan i renhet och under full förtröstan på Herren. 41 Sist, efter sina söner, fick ock modern ända sitt liv.
42 Härmed må det vara nog berättat om de hedniska offermåltiderna och de övermåttan svåra våldsgärningarna.
1.2Mack. 6:18. Hebr. 11:36f. /3. Dan. 3:19. /6. 5Mos. 31:19. 32:36. 9.Job 19:25f. Jes. 26:19. Dan. 12:2. Joh. 5:28f. Apg. 24:15. 1 Kor. 15:52f. 1Tess. 4:16. Hebr. 11:35. /11.Job 10:8. Ps.139:13f. 2Mack. 14:46. 16.2Mack. 6:16. Joh. 19:11. /17. 2Mos. 20:5. 2Mack. 14:2. /22.Pred. 11:5. /23.Matt. 10:39. Joh. 12:25. 24.1Mack. 2:18. Se Vän i Ordförkl. /28. Hebr. 11:3. /33.Vish. 3:5. 1Mack. 1:64. /36.Vish. 3:4. 37.Ps. 83:19. 1Mack. 6:11f. 2Mack. 9:5f., 12f.
8 KAPITLET.
1 Men Judas, som ock kallades Mackabeus, och hans anhängare smögo sig obemärkt in i byarna och uppmanade sina stamfränder att sluta sig till dem; och de upptogo bland sig dem som höllo fast vid judendomen och lyckades så att samla vid pass sex tusen man. 2 Och de anropade Herren att han ville se till det av alla förtrampade folket och jämväl förbarma sig över templet, som hade blivit oskärat av ogudaktiga människor, 3 och att han likaledes ville hava misskund med den av förödelse hemsökta staden, som nu var nära att bliva jämnad med marken, och höra det rop som från allt det utgjutna blodet uppsteg till honom; 4 så ock att han ville komma ihåg huru de oskyldiga små barnen orättfärdigt hade blivit dräpta, och huru man hade hädat hans namn, och låta sin avsky för dessa ogärningar bliva uppenbar.
