19 Mackabeus lämnade då kvar Simon och Josef, tillika med Sackeus och hans folk, som voro tillräckligt många för att kunna belägra tornen, och begav sig själv därifrån till platser där hans egen närvaro var av nöden. 20 Men Simons närmaste män läto av vinningslystnad muta sig av några bland dem som befunno sig i tornen; och sedan de hade fått sjuttio tusen drakmer, läto de några slippa ut. 21 Men när det blev berättat för Mackabeus om vad som hade hänt, församlade han folkets anförare och anklagade de andra för att hava sålt sina bröder för penningar, genom att släppa lös fienderna mot dem. 22 Då dessa således hade befunnits vara förrädare, lät han avrätta dem; därefter intog han strax de båda tornen. 23 Och eftersom han hade framgång i allt vad han företog sig med väpnad hand, förgjorde han i de båda fästningarna mer än tjugu tusen man.
24 Men Timoteus, samme man som tidigare hade blivit slagen av judarna, församlade en ansenlig mängd främmande krigsfolk och samlade tillhopa asiatiska ryttare i stort antal. Han kom sedan tågande för att med vapenmakt intaga Judeen. 25 Då han nu närmade sig, strödde Mackabeus och hans folk stoft på sina huvuden och svepte säcktyg om sina länder för att anropa Gud. 26 Och de föllo ned framför altaret, på fotsteget, och bådo honom att han ville vara dem nådig och »bliva en fiende till deras fiender och en motståndare till deras motståndare», såsom ju ock lagen giver till känna. 27 Och när de hade slutat sin bön, grepo de till vapen och ryckte ett långt stycke framåt ifrån staden. Och sedan de hade kommit nära fienderna, stannade de. 28 Men strax därefter, när solen gick upp, drabbade man samman från ömse sidor. På den ena sidan hade man därvid såsom underpant på framgång och seger, förutom sin tapperhet, också sin tillförsikt till Herren, medan man på den andra tog den vilda stridsivern till ledare i kampen. 29 Och när striden var som häftigast, uppenbarade sig från himmelen för fienderna fem strålande män på guldbetslade hästar. Och de satte sig i spetsen för judarna 30 och togo Mackabeus mellan sig och skyddade honom med sina vapen och bevarade honom osårad; mot fienderna åter avsköto de pilar och slungade de ljungeldar. Därigenom blevo dessa bländade och förvirrade, och de blevo då nedhuggna, slagna av skräck. 31 Tjugu tusen fem hundra man av fotfolket blevo dödade, så ock sex hundra ryttare.
32 Och Timoteus själv flydde till en fästning som hette Gasara, en mycket starkt befäst plats, där Kereas förde befälet. 33 Men Mackabeus och hans folk belägrade med friskt mod fästningen i tjugufyra dagar. 34 De inneslutna förlitade sig dock på platsens fasthet och uttalade övermåttan svåra hädelser och foro ut i otillbörliga ord. 35 Men när den tjugufemte dagen bröt in, gjorde några unga män bland Mackabeus' folk, upptända av vrede över hädelserna, ett anfall
