mot muren och höggo med manligt mod och i vilt raseri ned envar som kom i deras väg. 36 Andra ryckte likaledes, med en kringgående rörelse, fram mot de inneslutna och satte eld på tornen; de tände ock på bål och brände dessa gudsförsmädare levande. Andra åter sprängde portarna och släppte in den övriga hären och intogo så staden. 37 Och Timoteus, som hade gömt sig i en brunn, dräpte de, så ock Kereas, hans broder, och Apollofanes. 38 Sedan de hade utfört allt detta, prisade de Herren med lovsånger och tacksägelser, honom som bevisade Israel så stora välgärningar och gav dem seger.
1.1 Mack. 4:36f. /2.1 Mack. 1:47, 54. 4:43f. /4.1 Mack. 4:55. /5.1Mack. 4:52f. /6.2Mack. 5:27. Hebr. 11:38. 7. Neh. 8:15. /8. 1 Mack. 4:59. 2Mack. 1:9, 18. Joh. 10:22. /11. 1 Mack. 3:32f. /12.2Mack. 8:8. /13. Se Vän i Ordförkl. /14.1Mack. 4:1f. /15.1Mack. 5:2f. /19.2Mack. 8:22. /24.1Mack. 5:6f., 37f. 2Mack. 8:30. /26. 2Mos. 23:22. /28.2Krön. 32:8. 2Mack. 8:18. /29.2Mack. 3:25f. 11:8. /36.1Mack. 5:5.
11 KAPITLET.
1 Men Lysias, som var konungens förmyndare och frände och tillika riksföreståndare, kände stor förtrytelse över vad som hade hänt. 2 Han samlade fördenskull, en helt kort tid därefter, omkring åttio tusen man fotfolk och alla sina ryttare och tågade mot judarna. Han tänkte därvid att göra Jerusalem till en boningsplats för greker 3 och att pålägga helgedomen skatt, likasom han annorstädes hade gjort med de hedniska helgedomarna, och att utbjuda översteprästämbetet till salu för vart år. 4 Men han betänkte därvid icke huru stor Guds makt var, utan var uppblåst över sina tiotusental av fotfolk och sina tusental av ryttare och sina åttio elefanter. 5 Han bröt alltså in i Judeen och ryckte fram mot Betsura, en befäst plats på omkring fem mils avstånd från Jerusalem. Och han höll sedan denna plats hårt innesluten.
6 Men när Mackabeus och hans folk fingo underrättelse om att han höll på att belägra fästningarna, bönföllo de Herren under veklagan och tårar, tillika med hela menigheten, att han ville sända en god ängel till Israels räddning. 7 Mackabeus själv grep sedan, först av alla, sina vapen, och han uppmuntrade de andra att tillsammans med honom trotsa faran och undsätta sina bröder. Och så bröto de frimodigt upp i samlad skara. 8 Och medan de ännu voro kvar där, nära Jerusalem, visade sig i spetsen för dem en ryttare i vita kläder, som svingade gyllene vapen. 9 Då prisade de, alla tillhopa, den barmhärtige Guden och blevo så styrkta i sina hjärtan, att de nu voro redo att angripa icke allenast människor, utan också de grymmaste vilddjur och murar av järn.
10 Så tågade de då framåt, ordnåde till strid, ledda av honom som Herren i sin barmhärtighet hade sänt dem från himmelen till att vara deras hjälpare i striden. 11 Och såsom lejon störtade de sig över fienderna och
