sin väg, kommo de båda äldste fram och skyndade emot Susanna 20 och sade: »Se,trädgårdsporten är stängd, och ingen ser oss, och vi äro upptända av begärelse till dig. Gör oss därför till viljes och hav umgänge med oss. 21 Varom icke, så skola vi vittna emot dig att du hade en ung man hos dig, och att det var därför som du sände tjänarinnorna bort ifrån dig.» 22 Då suckade Susanna och sade: »Jag är i trångmål på alla sidor; ty om jag gör detta, så bliver döden min lott, och om jag icke gör det, kan jag icke undkomma edra händer. 23 Men det är mig bättre att icke göra detta och så falla i edra händer än att synda inför Herren.» 24 Nu begynte Susanna att ropa med högröst, men de båda äldste ropade också, där de stodo framför henne. 25 Och den ene skyndade bort och öppnade trädgårdsporten.
26 Men när husfolket fingo höra ropet i trädgården, ilade de in genom sidoporten för att se vad som hade vederfarits henne. 27 Då nu de äldste avlade sin berättelse, betogos tjänarna av stor blygsel, ty något sådant hade aldrig förut blivit sagt om Susanna.
28 När folket dagen därefter kom tillsammans hos Joakim, hennes man, kommo ock de båda äldste dit, fyllda av sitt syndiga uppsåt mot Susanna, för att få henne dömd till döden. Och de sade inför folket: 29 »Sänden efter Susanna, Kelkias' dotter, Joakims hustru.» Och man sände efter henne. 30 Så kom hon då dit, åtföljd av sina föräldrar och sina barn och alla sina fränder. 31 Och eftersom Susanna hade en mycket yppig växt och var fager att skåda, 32 befallde de ogudaktiga männen att man skulle taga av henne slöjan — hon var nämligen beslöjad — för att de så skulle få mätta sina ögon med hennes fägring. 33 Och de som åtföljde henne gräto, såväl som alla andra som sågo henne.
34 De båda äldste stodo nu upp mitt ibland folket och lade sina händer på hennes huvud. 35 Men hon blickade gråtande upp mot himmelen, ty hennes hjärta förtröstade på Herren. 36 Och de äldste sade: »Medan vi ensamma vandrade omkring i trädgården, kom denna kvinna ditin med två tjänarinnor, och hon lät stänga igen trädgårdsporten och skickade bort tjänarinnorna. 37 Då kom en ung man, som hade hållit sig gömd, fram till henne och lade sig hos henne. 38 Men när vi, som befunno oss i ett hörn av trädgården, sågo den syndiga gärningen, skyndade vi fram till dem. 39 Och vi sågo dem pläga umgänge med varandra; men honom kunde vi icke taga fast, ty han var starkare än vi och öppnade porten och ilade sin väg. 40 Henne däremot grepo vi, och vi frågade henne vem den unge mannen var, 41 men hon ville icke omtala det för oss. Detta vittna vi.» Och församlingen trodde dem, eftersom de voro folkets äldste och domare, och de dömde henne till döden.
42 Men Susanna ropade med hög röst och sade: »Evige Gud, du som känner det fördolda,
