och föreställa sig hurudan deras upphovsman är.
6 Och dock äro dessa icke så mycket att tadla, ty det är kanske så med dem, att de, fastän de fara vilse, ändå söka Gud och gärna vilja finna honom. 7 Medan de nämligen sysselsätta sig med hans verk, forska de noga i dem och bliva betagna vid deras anblick, eftersom det de se är så skönt. 8 Men å andra sidan äro icke ens dessa helt ursäktade. 9 Ty om de förmådde fatta så mycket att de kunde utgrunda världen, huru kom det sig då att de icke mycket förr funno honom som är herre över dessa ting?
10 Ömkansvärda äro de, och till döda ting sätta de sitt hopp, alla de som kalla verk av människohänder för gudar, något av guld och silver, alster av konst, avbildningar av djur eller ett uselt stenbeläte, ett verk av forntida hand. 11 Huru gör till exempel timmermannen? Jo, han avsågar ett lätthanterligt trästycke och skalar med van hand av all barken därpå; han bearbetar det sedan med skicklighet och förfärdigar så något nyttigt redskap för det dagliga livets behov. 12 Och avfallet vid arbetet använder han till att koka sin mat över; och därefter äter han sig mätt. 13 Men det avfall som till sist bliver kvar, och som icke duger till något nyttigt, ett vint och kvistigt trästycke, det tager han sedan och täljer på, till sysselsättning på lediga stunder, och formar det med vårdslös händighet. Så tillskapar han därav en människobild 14 eller giver det likhet med något oansenligt djur, i det han bestryker bilden med mönja och färgar dess yta röd med smink och stryker över alla dess fläckar. 15 Sedan förfärdigar han åt den en boning som är den värdig och sätter fast den vid väggen med spikar. 16 Han söker nämligen så hindra att den skall falla omkull, eftersom han väl vet att den är ur stånd att hjälpa sig själv. Den är ju ock allenast en bild och har behov av hjälp. 17 Men när han därefter vill bedja för sina ägodelar och sitt äktenskap och sina barn, då blyges han icke för att tala till detta livlösa ting. Om hälsa åkallar han det kraftlösa, 18 om liv anropar han det döda, om bistånd bönfaller han hos det som alls intet förmår, om lyckosam färd hos det som icke ens kan röra en fot; 19 och i fråga om förvärv och yrke och framgång i sina händers verk utbeder han sig kraft av det som icke har den minsta kraft i sina händer.
1.2Mos. 3:14. Rom. 1:19f. /2.1Mos. 1:16. 5Mos. 4:19. Job 36:26f. Bar. 6:59f. 1Kor. 8:5. /3.Syr. 43:9f. /6. Apg. 17:27. /8.Rom. 1:20. /10.Ps. 115:4f. 135:15f. Jes. 46:6f. Vish. 15:6,10. /11.Jes. 40:20. 44:13f. Jer. 10:3f. /15.Jes. 41:7. /16.Bar. 6:26. 17. Bar. 6:34f.
14 KAPITLET.
Fortsättning av det föregående. Bilddyrkans ursprung och fördärvliga följder.
1 När åter någon bereder sig till en sjöresa och ärnar färdas genom de vilda vågorna, då anropar han ett trästycke som är bräckligare än skeppet som bär honom. 2 Ty skeppet har förvärvsbegäret tänkt ut,
