jag förskräckt och begav mig bort. 20 Och alla mina ägodelar blevo plundrade; intet lämnades kvar åt mig utom min hustru Hanna och min son Tobias.
21 Men femtio dagar hade icke gått till ända, förrän konungen blev dödad av sina båda söner. De flydde därefter till Ararats berg. Och hans son Sakerdon blev konung efter honom. Denne satte Akiakar, som var son till min broder Hanael, till att förestå sitt rikes hela penningväsen och hela dess förvaltning. 22 Och Akiakar inlade förbön för mig, så att jag fick komma tillbaka till Nineve. Akiakar var nu munskänk och sigillbevarare, riksförvaltare och skattmästare; ja, Sakerdon hade gjort honom till sin närmaste man. Och han var min brorson.
1.1Mos. 46:24. 4Mos. 26:48. /2.2Kon. 17:3f. 18:9f. /5.1 Kon. 12:28f. /6. 2 Mos. 23:14f. 4Mos. 18:12f. 5Mos. 18:4. /7.4Mos. 18:21f. 5Mos. 12:11f. 14:22f. /8.5Mos. 14:28f. 26:12. /9. 4Mos. 36:6. /11.Dan. 1:8. /14.Tob.4:20. 9:2. /15.2Kon. 18:13. /17.Jes. 58:7. Matt. 25:35f. /18.2Kon. 19:35f. 19.Tob. 2:7f. /21.2Kon. 19:37. Jes. 37:38.
2 KAPITLET.
1 När jag hade kommit tillbaka hem och återfått min hustru Hanna och min son Tobias, lät jag vid pingsten, som är de sju veckornas högtid, tillreda en festlig måltid. Och jag lade mig till bords för att äta.
2 Då jag nu såg de många rätterna, sade jag till min son: »Gå ut i staden; och om du finner någon fattig bland våra bröder, som tänker på Herren, så för honom hitin; jag väntar på dig här.» 3 Och han kom tillbaka och sade: »Min fader, en av våra landsmän har blivit strypt och ligger utkastad på torget.» 4 Då stod jag med hast upp, innan jag ännu hade smakat något, och skaffade den döde under tak; och där fick han ligga, till dess solen hade gått ned. 5 Sedan vände jag tillbaka och tvådde mig och åt mitt bröd i sorg. 6 Och jag kom ihåg Amos’ profetia, huru han sade:
»Edra högtider skola förvandlas till sorgetider
och alla edra glädjesånger till klagovisor.»
7 Och jag brast i gråt. När sedan solen hade gått ned, gick jag bort och grävde en grav och begrov den döde. 8 Men grannarna gjorde spe av mig och sade: »Nu fruktar han icke längre för att bliva dödad för vad han här gör. Han fick en gång fly sin kos, men se, nu begraver han återigen de döda!»
9 Samma natt vände jag tillbaka efter förrättat värv; och eftersom jag hade ådragit mig orenhet, lade jag mig att sova invid gårdsmuren. Och mitt ansikte var obetäckt. 10 Men jag visste icke att sparvar höllo till i muren. Medan jag nu låg där med öppna ögon, släppte sparvarna varm träck i ögonen på mig. Då uppkommo vita fläckar i mina ögon; och jag gick till läkare, men de kunde icke hjälpa mig. Men Akiakar underhöll mig, ända till dess han for till Elymais.
11 Och min hustru Hanna utförde mot betalning kvinnoarbeten, 12 som hon sedan sände
