Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/73

Den här sidan har korrekturlästs
SyrakSyr. 3:3.
69

och överila dig icke i hemsökelsens stund.
3 Håll dig till Herren, och vik ej bort ifrån honom,
så skall du på sistone bliva upphöjd.
4 Tag emot vadhelst som vederfares dig,
och var tålig i lidandets skiften.
5 Ty i elden prövas guldet,
och i lidandets smältugn de människor som täckas Gud.
6 Förtrösta på honom, så skall han taga sig an dig;
gå raka vägar, och hoppas på honom.

7 I som frukten Herren, förbiden hans barmhärtighet,
och viken ej av, på det att I icke mån falla.
8 I som frukten Herren, förtrösten på honom,
så skall eder lön icke utebliva.
9 I som frukten Herren, vanten eder lycka
och evig glädje och förbarmande.
10 Sen på förgångna släkten och given akt:
vem satte sin lit till Herren och kom på skam?
Eller vem stod fast i hans fruktan och blev övergiven?
Eller vem åkallade honörn och blev försmådd?
11 Nej, barmhärtig och nådig är Herren;
han förlåter synder och frälsar i nödens tid.

12 Ve över försagda hjärtan och maktlösa händer
och över syndaren som går fram på dubbla stigar!
13 Ve över det maktlösa hjärtat, eftersom det ingen förtröstan har!
Därför skall det ej heller bliva beskärmat.
14 Ve eder som haven uppgivit hoppet!
Vad viljen I väl göra, när Herren kommer med sin hemsökelse?

15 De som frukta Herren äro icke ohörsamma mot hans ord,
och de som älska honom, de hålla sig på hans vägar.
16 De som frukta Herren söka efter vad han har behag till,
och de som älska honom, de mätta sig av lagen.
17 De som frukta Herren göra sina hjärtan beredda
och ödmjuka sina sinnen inför honom.
18 »Låt oss falla i Herrens hand och icke i människohand.»
Ty så stor som han själv är, så stor är hans barmhärtighet.

1.2Tim. 3:12. Jak. 1:2. /5.Ords. 17:3. Vish. 3:6. 1Petr. 1:7. /6.Ps. 37:5. 9.Jes. 35:10. /10.Ps. 37:25. /11. 2Mos. 34:6f. Ps. 86:15. 103:8. Mik. 7:18. /12.1Kon. 18:21. Ords. 28:18. Syr. 1:28. /13.Jes. 7:9. /15.Joh. 14:21, 23. /16.Joh. 4:34. /18.2Sam. 24:14. Vish. 11:23.

3 KAPITLET.

Barns plikter mot sina föräldrar. Förmaning till ödmjukhet. Varning för förmätenhet i tanke och handling.

1 Hören, I barn, vad som är en faders rätt,
och gören härefter, för att det må gå eder väl.
2 Ty Herren har bestämt att en fader skall äras av sina barn,
och vad som är en moders rätt har han fastställt för hennes söner.
3 Den som hedrar sin fader, han skaffar försoning för sina synder,