Thaddeus Sholto. Inga nya detaljer angående mordet hade kommit i dagen, men den rättsliga undersökningen skulle äga rum följande dag. På eftermiddagen gick jag ut till Camberwell för att berätta damerna vår otur. Vid hemkomsten fann jag Holmes nedslagen och vid ytterst dåligt lynne. Han gav knappt några svar på mina frågor och sysselsatte sig hela kvällen med kemiska undersökningar, vilka fordrade ett oupphörligt upphettande och distillerande och slutligen fyllde rummet med en sådan stank, att jag måste ta min tillflykt till min sängkammare. Långt in på småtimmarna kunde jag höra slamret av hans provrör och slöt därav att han alltjämt höll på med sitt illaluktande experiment.
Tidigt på morgonen vaknade jag häftigt och fick till min överraskning se honom stå bredvid min säng. Han var klädd som sjöman i grov kavaj och med en eldröd ytterhalsduk om halsen.
»Jag ämnar ge mig av nedåt floden, Watson», sade han. »Efter allt mitt funderande ser jag bara en enda väg öppen framför mig, men det lönar sig kanske att försöka den.»
»Vill du inte ha mig med, då?» frågade jag.
»Nej — det är bäst, att du stannar hemma som min ställföreträdare. Egentligen ger jag mig högst ogärna i väg — det är nämligen mycket troligt, att det under dagens lopp kan komma något bud, fastän Wiggins i går kväll sade mig, att det fanns föga utsikt därtill. Vill du vara snäll öppna alla till mig ställda brev och telegram och handla som dig för gott synes, ifall de skulle innehålla underrättelser av vikt. Kan jag lita på det?»
»Naturligtvis.»
»Ledsamt nog tror jag inte du skall bli i stånd att telegrafera till mig — jag vet inte själv, varthän slumpen kan föra mig. Om jag har tur, blir jag emellertid inte borta länge; men innan jag ger mig hem igen, skall jag ha bättre reda på saken än jag har nu.»
Vid frukosttiden hade jag ännu ej hört något från honom. När jag öppnade Standard fann jag emellertid en ny häntydan på »affären». »Vad tragedien i Upper Norwood angår», sade tidningen, »så ha vi all anledning tro, att saken är mer invecklad och hemlighetsfull än vi från början trodde. Nya vittnesmål ha bragt i dagen, att mr Thaddeus Sholto omöjligt kan ha varit delaktig i det hemska dådet. Både han och hushållerskan, mrs Bernstone, blevo därför i går afton försatta i frihet. Man tror emellertid, att polisen, som ivrigt efterspanar de verkliga brottslingarna, funnit en säker ledtråd. Mr Athelney Jones från Scotland Yard har med sin kända energi och skicklighet tagit saken om händer. I varje ögonblick kan man vänta att få höra talas om nya arresteringar.»
»Det här var då åtminstone i viss mån tillfredsställande», tänkte jag. »Vännen Thaddeus är fri. Jag undrar just vad den där 'säkra ledtråden' kan vara för något; egentligen tycks det vara den stereotypa formeln, när det gäller att urskulda polisens misstag.»
Jag kastade tidningen från mig på bordet, men fick i detsamma syn på en med stor stil tryckt annons. Den lydde:
