skriden ålder, och den tid var längesedan försvunnen, då hon i vårlig och ungdomlig yra förlupit huset och Markattans vaktande öga. Hon hade visserligen haft en tillfällig men het och passionerad förbindelse — Stina Kajsa trodde sig bestämt veta, att det var med bagarens katt i det röda huset litet längre upp på gatan — som också på sin tid resulterat i tre små välskapade ungar, vilka utplanterats i omsorgsfullt valda och goda hem i staden, men den tiden var för länge sedan passerad, och Rosa hade hunnit den ålder, då hon skattade lugnet och bekvämligheten högre än allt annat, och likgiltigt och filosofiskt som på ett övervunnet stadium såg ner på ungdomliga tidsfördriv och prestationer, sådana som hon själv i sin ungdom visat sig kapabel av. Nu slickade hon helst sina tassar i kakelugnshörnet i assessorns skrivrum och åhörde tyst och begrundande Stina Kajsas högläsning ur kvällstidningen samt intog med värdighet och utan att förhasta sig sin mjölk ur skålen
Sida:De gula husen 1922.djvu/105
Den här sidan har korrekturlästs