Assessorn berättade om sin resa och séjour omständligt och i minsta detalj. Han hade träffat skalden v. Braun på båten och haft sällskap med honom, men han hade varit rätt sur och vresig förresten. Och baden hade gjort honom gott, men besvärligt och tråkigt i längden blev det. Han hade träffat en del människor också, som de andra kände till och det blev ett frågande och berättande.
Men efter supén tågade man ner i trädgården till kaffet, piporna och punschen. Assessorn märkte ingenting av Rosas grav där den doldes av skuggorna kring busken. Han kände sig så nöjd och belåten att vara hemma igen efter den långa resan. Kvällen var ljum och ljus. Augustimånen stod full och rund och tittade in över planket på det bänkade laget, där infallen och skämten flögo och fladdrade. Sandgångarna lågo så vita och ljusa och på gräsmattorna glittrade daggen. Assessorn hade visst alldeles glömt Rosa, men fröken Ann’ Charlotte satt och gottade sig
