Den här sidan har korrekturlästs
DICKA
Kring henne stod barndomsminnenas skimmer av högtid och helg.
Ty helg och högtid blev det när hon kom. Det var en händelse, någonting festligt och ovanligt, och det föll som en ny glans över vardagen.
I en gammaldags droska kom hon åkande långt där borta från Vikbolandet, där hon bodde; det var så långt och fjärran dit, att hon kom som från en annan värld, dit bara fantasien nådde.
Och hon kom i sällskap med väskor och bylten av alla slag, ty även för henne var färden ett sällsynt avbrott i den stillasittande ensamheten därute, och stadsresan gav henne mycket att beställa.
