Den här sidan har korrekturlästs
TANTE CAROLINA
Därute kunde stormarna rasa och regnet välla ner i strömmar, men i Tante Carolinas kammare var det som solen ständigt lyste.
Det var som låg där ett ständigt solsken över det lilla rummets ro — en helig och hägnad vrå långt från allfarsvägen.
I soffan med antimakassarna och arbetsbordet framför satt Tante Carolina och beständigt stickade hon på en vit ullstrumpa med krokiga stickpinnar.
Över soffan hängde ett bleknat fotografi av Notre Dame-kyrkan i Paris — ett minne från den längst förflutna tid, då Tante Carolina som ung flicka var ute i pension för att utbilda sig i franskan.
J'ai été plus heureuse que je n'avais
