espéré, sade hon och tappade en maska, ne utan motsvarande negation i svenskan brukas efter alla jakande, icke frågande, satser som innehålla en komparativ, alltså J'ai été plus heureuse que je n'avais espéré upprepade hon med stark tonvikt på n'avais, och lektionanten skrev upp det i sitt minne och tyckte att satsen passade så förträffligt bra på Tante Carolina.
Där var krukväxter i fönstren och en kanariefågel som drillade i högan sky vid alla rådbråkade franska satser.
Det var billiga lektioner Tante Carolina gav och mycket pengar flöto icke in, men de räckte förundransvärt gott till.
Om söndagarna, när hon var ledig, läste hon de franska poeterna — Lamartine kunde hon visst utantill. De stodo i enkla pappband i det lilla bokskåpet som såg ut som ett dockskåp, tätt bredvid sängen.
Till middagen satte hon på sig en vit spetsmössa och en vit mantilj och gick bort i familjerna.
