allt han kunde finna om den objudna gästen: cholera morbus.
Det var som vore solen förmörkad. All dagens färdsel gick i långsammare takt, alla stämmor talade mera dämpat, och betänksammare och trycktare tycktes alla miner. Allt som förut upptagit sinnen och tankar blev plötsligt smått och betydelselöst. Man gick i skuggan av det hotande ovädersmolnet.
Då rullade en dag den kända vagnen från prostgården in över stenläggningen och stannade vid assessorns port. Den kom för att undan den väntande faran föra de kära fränderna, och upplivade av avbrottet och förhoppningsfulla inför den större säkerheten på landsbygden stuvade de in sig, assessorn och majoren och fröken Ann-Charlotte och Stina-Kajsa. Förhållningsorder i mängd hade de från doktorn, och all frukten och de härliga astrakanerna lockade förgäves.
Det var som oväderstrycket hade lättat här ute — som vore man lyckligt undan-
