Den här sidan har korrekturlästs
DONATIONEN
Då gjorde farbror Jonathan sin donation. Till de av härjaren tyngst drabbade, genom sjukdom svårast nödställda, skulle årets första avkastning gå att utdelas genom magistratens försorg, och sedan år efter år till de fattiga.
Det var en rundlig och generös gåva. Men icke mycket fick nämnas därom, ingen offentlig tack — inga orationer, intet publikt. Det var farbror Jonathan själv, som kände största glädjen därav. Det var som hade han själv fått en allmosa av ödet. Hans leende var vänligare, hans melankoli tycktes lättad. Ack, han köpte sig själv för dessa slantar ett botemedel mot sin inre gnagande tomhetskänsla, han fick genom dem illusionen att
