Då pinglade släde efter släde genom de tysta gatorna. Det var gästerna från alla gårdarna runt omkring, som började samlas. Konstapeln Skärblom stod nästan ständigt i stramt givakt vid yttertrappan, där han posterat sig för att hålla alla nyfikna åskådare på vederbörligt avstånd. Uppför den breda trappan skredo de påpälsade paren och försvunno bakom de doriska kolonnernas dubbeldörr.
Men där uppe i den långa, låga salen, vid vars ena kortvägg högtsalig Hans Majestät konung Karl XIV Johan med blick av örn och härskare skådade ner ur bronsen, glimmade de många stora kristallkronorna över siratliga herrar och damer. Hur värdiga och avmätta bugningarna och reverenserna, vilken lugn och vaggande rytm i musiken! Det var stadskällarens musikanter, uppklädda och högtidliga, som gjorde sitt bästa med dansmusiken.
Svarta frackar och krinoliner möttes och skildes, skildes och möttes, i kadril-
