Sida:De gula husen 1922.djvu/16

klingande bjällror i vinterkvällen framför trähusens trappor. Borta äro de låga små husen, bakom vilkas blommande fönster vithåriga gummor stickade sina strumpor framför brasans flammande ved, medan katten i dåsigt välbehag lättjefullt sköt rygg på den högt uppbäddade sängen under den törnekröntes oljetryck, och den ljudligt och makligt tickande klockan mätte den lugna och långsamma tiden i den låga och varma kammarens ro. Borta äro de hedervärda handelsmän, som i storrutiga byxor och blommiga västar högtidligt och värdigt bakom sina diskar småpratade med vadmalsklädda bönder i de låga bodar, där kattuner och tygbuntar doftade i kapp med speceriernas ljuvliga odörer och silltunnans fräna lake. För alltid avlagda äro de höga hattar de fejade påsatte på söndagskammade lockar, liksom de röda fransade schalar och svarta sidenschaletter deras hustrur buro, när kyrkklockan ropade genom söndagsstillheten, och de tillsammans långsamt