hade sina små rendez-vous'er, skall jag säga, borta på Duvkullen. Men han ville alltid låta tro, att han sköt duvor därborta. Och han tog alltid bössan med sig när han gick. Men jag gick dit, jag, en ljum vårkväll, och låg där bakom en ek i gräset. Så kommer gubben om en stund. Han gick där och vädrade och sökte, ska' jag säga, men jag steg fram från eken:
— Är farbror Noorman här?
— Va' befalls, är provisorn här, ja, jag är ute att skjuta ringduvor.
Men farbror har ju inget lås på geväret.
— Spyfluga, ska jag säga, han ska veta, ska jag säga.
Här skrattade alltid assessorn själv åt minnet, och kommissarien och rådmannen höjde som på ett givet tecken sina glas och upprepade med assessorns tonfall:
Spyfluga, ska jag säga, spyfluga, han ska veta…
Nu började mamsell Ellen vrida ner gasen. Hon gick omkring till borden och
