Den här sidan har korrekturlästs
ASSESSORN OCH MAJOREN
När kommissarien skulle gå till sitt »ämbetsverk» måste han alltid passera det lilla gula huset vid kyrkan, där assessorn bodde. Han brukade också alltid nicka till det vithåriga huvudet som nästan ständigt syntes vid skrivbordet vid fönstret med de stärkta gardinerna. Assessorn hade för länge sedan överlåtit sitt apotek och dragit sig tillbaka med en skälig och icke föraktlig vinst. Nu satt han i sitt fönster och betraktade världens gång. Till sällskap hade han mest Stina Kajsa, som skötte hushållet sedan åratal efter en noggrant följd regim utan minsta avvikelser, och så katten Rosa som spann i solskenet på skrivbordet och var ett högt begåvat och märkvärdigt djur i många
