Den här sidan har korrekturlästs
AUKTIONSKAMMAREN
Auktionen var i full gång och i sin vita pinnstol på upphöjningen tronade kommissarien, mysande och småskrockande, med sin gamle kumpan, notarien Engblom, vid sidan. Engblom hade klumpnäsa, stor och röd, och de tjocka glasögonen vilade däröver; byxorna hade han alltid så högt uppdragna att resårerna på pjäxorna syntes. Det var något stilla och barnsligt undergivet i hela hans uttryck som slaviskt underordnade sig kommissarien, och fällde han någon sällsynt gång en egen anmärkning eller yttrande, vittnade det fullkomligt och oomtvistligt om den mest fullständiga världsfrånvaro och troskyldiga bortkommenhet.
Sådan var notarien Engblom och med halsduken petande högt upp i nacken
